Kan det bli Carl Bildt, precis efter makan Anna-Maria Corazzas jämna krysskamp i Liberalerna? Eller kommer Kristersson söka fred med Fredrik Reinfeldt, skeppa honom till kontinenten och därmed driva Sverigedemokraterna till vansinne? Har Anders Borg, trots skandalerna, en chans? 

Ingetdera blev fallet. Sveriges nominering, som alltså också måste väljas formellt på EU-nivå, gick till sittande EU-minister Jessika Roswall. Ett mycket väntat val.

Som riksdagsledamot har hon främst ägnat sig åt konsumentfrågor men var också Kristerssons stöttepelare under det svenska ordförandeskapet här om året. 

Roswall valdes enligt Kristersson på kriterierna kompetens, erfarenhet, handlingskraft och samarbetsförmåga. Det är svårt att inte tro att Roswall besitter samtliga. 

Hur formellt kompetent en kommissionär än må vara är hon dock aldrig bättre än politiken hon ska företräda, och där går Roswall bet. 

Klimat, säkerhet, konkurrenskraft, Ukraina och migration är Kristerssons deviser i EU. Efter högerextremisternas och -populisternas segertåg i senaste parlamentsvalet är det främst i klimatambitionerna som Brysselstriderna kommer stå. 

I dessa har regeringen redan kapitulerat och är heller inte, till skillnad från till exempel franska liberaler, främmande från att samarbeta allt längre högerut.  

Med det svenska bidraget till EU-kommissionen får vi räkna med fem års stiltje i samtidens viktigaste fråga. Liksom Romina Pourmokhtari lämnar walk over i svenska klimatambitioner kommer Roswall tvingas göra detsamma i EU.