Olegitimerade läkare får göra självmordsbedömningar. Det är för få anställda, i en stad med stora klasskillnader och sociala problem. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) lade i mars ett föreläggande mot vuxenpsykiatrin i Malmö med svidande kritik mot bristen på patientsäkerhet. De meddelade i förra veckan att de utökar granskningen eftersom tillräckligt ej har gjorts.
”Vi är uppe i elva vårdnära självmord nu”, säger en kollega som arbetar där.
Elva.
På Erstas psykiatriska klinik där sjukvårdspersonal själva behandlas, fördubblades antalet som fick diagnosen utmattningssyndrom mellan 2012 och 2013. Något är uppenbarligen snett. Personalen har blivit patienter. Läkare har blivit ekonomer. Patienter har blivit kunder. Sjukvård har blivit rysk roulette på vissa håll.
Denna sommar bestämmer en ensam tjänsteman att stänga ned Lunds akut mellan klockan 21 och 8 på morgonen. Endast ett fåtal vårdas i Lund under den här tiden, majoriteten av alla ambulanser ska omdirigeras till Malmö. På natten, då folk är som mest utsatta och sjuka. Borgarna i oppositionen i Region Skåne (landstinget) har anmält det odemokratiska beslutet. Regionen börjar bli kändisar för IVO.
Människans enorma anpassningsförmåga ställer till det för oss ibland. Man konstaterar på morgonmöten på sjukhuset att sommaren blir patientosäker. Men sedan börjar arbetsdagen, man hoppar över luncher, jobbar flera nätter i rad. Hinner aldrig diskutera politik och förbättringsmöjligheter med kollegorna, så man accepterar.
Man tar lite semester för pengarna, särskilt läkarna med sina förmånliga jourkompensationer (fast de själva inte tycker det förstås), och sedan är man på arbetet igen.
Man jobbar över, jobbar fortare, hoppar in för sjuka kollegor, svarar ja på chefens sms och blir mer populär, täpper till alla hålen. Så landstingsskatten kan fortsätta förbli på samma nivå som 2003 trots ökade behov.
Det finns dock några som tjänar på en offentlig vård i kaos, annars hade det aldrig fått gå så här långt. I de offentliga väntrummen sitter till exempel allt fler i sviterna av gastric-bypass operationer gjorda på privata kliniker. Glassiga kliniker som inte tar ansvar för mer än 30 dagar av de komplikationer som kan uppstå efter denna krävande operation där maten förs förbi magsäcken. Det klirrar rejält i deras kassor, för det är inte de som tar hand om infektionerna, tarmvreden, morfinberoendet som drabbar vissa.
Det privata lastar över problemen på det offentliga. Och ju sämre den offentliga vården blir, desto fler börjar tänka att det där med privat sjukförsäkring låter ju bra. Näringslivet stärker sitt grepp på området. Kapitalismen jublar.
Vad gör regionen då? De skickar framtidens läkare till internat på lyxhotell för att diskutera värderingar. HR-människor lär personalen att Region Skånes värdegrund är ”respekt för människan”. Vi är vuxna som leker lekar utan att förstå varför. Vi är flera som försöker problematisera: problemet är väl inte dåliga värderingar, problemet är resurser. Tillräckligt med personal. Hur utövas ”respekt för människan” när du tvingas placera en sjuk person i korridoren i tolv timmar på akuten? Ju mer åt helvete saker och ting går, desto viktigare tycks orden bli för att dölja verkligheten.
Region Skåne har alltså råd att betala för en kurs i ”respekt för människan” men inte öka resurserna för att detta ska bli möjligt.
Regionskatten är bland de lägsta i hela Sverige, bara två landsting har lägre. Och det nya styret med S och MP fortsätter, trots vallöften om höjd skatt, på samma spår med ”reformpaus”, vilket bland annat betyder att satsningar på psykiatrin uteblir.
Alliansen jublar.
Enbart motstånd mot privatiseringar räcker därför inte för vänstern. Visst, vi är ”Inte till salu”, men vad vill vi i den offentliga sjukvården? Det finns ingen garanti för att vården får fler sjuksköterskor, fler läkare, fler anställda på nätterna och bättre patientbemötande bara för att privatiseringarna upphör. Vi behöver en socialistisk sjukvårdspolitik som berättar klart och tydligt vad den vill i den offentliga vården. En ny vård är möjlig.
