BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Nu för tiden måste köttlobbyn ta till andra argument. Vinst och livsmedelspriser kontra förutsättningar för svenskt lantbruk är en ansats. Här försökte centerpartister från vår region nyligen sig på en synnerligen misslyckad argumentation om att kött nog inte är så dumt ur miljösynpunkt Det är inte särskilt länge sedan de kanske hade kommit undan.

I detta läge är fakta om klimatpåverkan dock inte förhandlingsbara och vår reporter Annelie Moran lät forskare raskt plocka isär argumenten.

Vad centerpartisterna gjorde, rikslinjen till trots, var att ge sig in på en mjölkstinn och rosenhyad sverigeromantisk stig. Problemet är att tiden sprungit förbi debattörerna och att industrins vackra kulisser har rämnat.

Vid sidan av ansvaret för klimatet måste var och en ta ställning till om det är rätt att döda för att äta. Här svarar de flesta ja. Då kommer vi till frågan om vad som ligger på tallriken.

Hela PR-maskineriet bakom filéer och biffar vill att det ska kännas mysigt. På näthinnan ska det flimra svenska gårdar med grisar som rullar sig i solen, kalvar som diar och små fjuniga kycklingar som ser sig omkring. Du kan nästan höra fågelkvittret och känna doften av sommaräng?

Mysigt i teorin, i praktiken behövs vinstmaximering.

Vid sidan av takt och ton i att inte sprida desinformation så verkar de lokala centerpartisterna ha missat att industrin inte längre väcker riktigt så varma känslor hos alla. Allt fler väljer att delvis eller helt tacka nej till köttet. Veganismen har aldrig varit mer hipp, utbudet av vegetarisk mat ökar i rekordfart och även offentlig bespisning serverar mer och mer grönt.

Klimatfrågan är en stor bidragande orsak till detta, men etiska ställningstagande i förhållande till djuren är inte utan betydelse och vinstmaximeringen har bitit efter allt för mycket. Dokumentärer, tv-program och ifrågasättande texter når i dag långt utanför subkulturella djurrättsforum. Det känns inte mysigt att äta kyckling på fredagen när man lärt sig att de avlats till oigenkännlighet – de kanske rent av måste slaktas inom några veckor då rasen inte ”är gjord” för att leva längre – och många lever sina korta liv med avelsrelaterade skelettsmärtor trängandes med tiotusentals andra i inomhushallar. Har du förresten sett en informationsfilm om hur kycklingslakt går till i Sverige nu för tiden? Med stor sannolikhet inte, det vore ruskigt dåligt för försäljningen.

Grillmästare och mästerkockar vill förstås gärna flagga för att svenskt är bättre än säg danskt, irländskt eller amerikanskt. Det är inte irrelevant, men i så fall måste man också jämföra lägstanivån.

Det är sant att vi inte tillåter en del av de allra jävligaste avarterna i Sverige. Att fixera suggor, alltså att spärra in suggan under en metallbur så att hon inte kan vända sig med syfte att vara mjölkmaskin, är till exempel inte tillåtet. Svenska grisbönder förlorade nämligen den kampen för knappt tre år sedan. Inte heller får svenska grisar knorren kuperad – något som större delen av EU tillåter då stressade grisar annars biter varandra i svansen. Det kan lugna den som gärna glömmer att restaurangens och snabbmatens köttinnehåll kanske hade lite oklar härkomst.

Dock är det oklart om kvarvarande knorr slätar över förra årets snarast traditionella grislarm. Den här gången larmade veterinärer om att koldioxidgasningen, den absolut vanligaste bedövningen av svenska grisar, snarast borde klassas som tortyr och att grisarna avslutar sina liv under otvivelaktiga tecken på svår smärta och panik. Ursäktas det av att det kanske är värre någon annanstans?

När visionen var att all svensk djurhållning var småskalig och rar så räckte det att ta ställning till om du var köttätare eller ej. I dag måste var och en ta ställning till vad middagsmaten får lov att kosta, i flera hänseenden. Och då måste vi diskutera hur det verkligen ligger till.