Inför valet 2014 anordnades högljudda protester mot Sverigedemokraterna. Övriga riksdagspartier var fast beslutade att inte samarbeta med dem. 

Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ lyckades bygga en rörelse, en gemenskap. Riksdagspartierna kände pressen och förändrade sin politik. 

Åren går och anpassningen fortsätter, men nu är det Sverigedemokraterna som får partierna att flytta på sig. Och vips är KD nya SD, M nya KD, L nya M – och så vidare. 

I mitten står Socialdemokraterna och, vad det verkar, laddar för att bygga någon sorts koalition med partier som C, M och L. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har blivit övergivna av Magdalena Andersson.

Vi pratar ofta om den rödgröna oppositionen. Men finns den? 

Opinionen skvallrar om att det finns en stor grupp väljare som vill ha röd och grön politik. Det logiska vore att mobilisera den kraften och börja forma en enad opposition.

En koalition som inte bara klagar på det högern hör – eller påstår att man var först med att göra det högern gör – utan faktiskt har något eget att komma med. Till exempel vänsterpolitik.

Ja, på valnatten räknas inget annat än röster. Men vilken politik planerar Socialdemokraterna att genomföra om de vinner ett val på högerpolitik, i samarbete med högerpartier? 

De väljare som betraktar sig som rödgröna har ett svårt val att göra framöver. Vad ska de rösta på? Vad får den som röstar på V? På MP? På S? 

Socialdemokraterna har ett gyllene tillfälle att initiera en vänstervåg. Det är obegripligt att de fortfarande blickar åt höger.