Dagarna, veckorna, månaderna som är kvar. Vad gör jag av denna gåva som ett liv är? Och jag skrattar till när jag inser att döden är ointressant, det enda viktiga är varje stund då vi får leva och skapa.

Ja, jag har skrivit en bok som släpps i dag, Falska minnen. Den handlar om politik, kärlek, drömmar och motstånd under 40 år, ända från den dagen då ETC skapades av fyra unga pojkar i ett litet rum på Luntmakargatan 70 i Stockholm.

Den handlar om 40 år av borgerlig offensiv och om en arbetarrörelse som retirerat så långt bak in i det offentliga rummet så att den förlorat sig själv i skuggorna.

Den handlar om hur vi kunnat fortsätta göra det omöjliga möjligt genom att vara något annat än bara en tidning, bara företag, bara några få människors vilja, den handlar om tusentals som gör förändring möjlig. Om en jakt på en väg ut ur detta trånga samhälle. Om varför företag måste drivas utan vinstintresse och hur man hindrar att makt korrumperar.

Den handlar om din tid.

Och mitt liv. Ja, mitt liv blev ETC och ETC blev mitt liv.

Och mot slutet av boken berättar jag vad som hände mig när jag såg min döende fars bild växa fram i mina egna ansiktsdrag, när jag såg vad som väntade och det är självklart jag var paralyserad av skräck ett tag innan jag förstod.

Min död är inte min egen. Det är andra som får leva med den.

Men mitt kvarvarande liv är mitt att styra.

Vad är viktigt att göra nu?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Låt mig berätta om livet. Detta härliga att varje morgon få vakna och veta att man är älskad och kan älska tillbaka. Dessa underbara timmar av tråkiga möten och jobbiga beslut, dessa härliga dagar där man gör det man måste och vill och väljer bort det man inte vill och måste. Detta att få vara medveten, inte låta meningslösheten få komma nära, inte låta uppgivenhet eller bitterhet styra för det är bortkastade stunder av ett liv.

Att inte orka se och lyssna på de du älskar betyder bara att du blir fattigare själv.

Så skönt att det blir ännu en höst, så härligt att få vara med när löven kommer igen på våren.

Så skönt att leva. Varje dag.

Och så viktigt att odla detta, så oerhört viktigt att inte förstöra det vackra och kärleksfulla med rädsla och egoism, nej, jag vill inte gräla med de som ser mig, jag vill att vi ska komma vidare och vidare och jag vill inte att vi ska vara rädda för den makt vi har.

Jag vill nog att vi slutar vara rädda för våra liv – det är inte döden som förlamar oss, det är rädslan för livet – jag vill att vi använder den kraft vi har till förändring, inte till oro eller uppgivenhet över eländet vi ser.

Det finns ett före och ett efter. En dag inser alla att den evighet man tror sig ha som ung inte finns. När man inser sin död så blir det man har kvar, den tid vi får vara medvetna, så oerhört mycket starkare. Och om vardagen gör att du suckar till över alltings meningslöshet är det bara att nypa sig mentalt i armen och inse att alternativet till dessa våra liv, dessa uppdrag vi skapar oss, är ett trist mörker vi inte ska vandra in i förtid.

Socialism handlar om att befria individen.

Bara medvetenhet kan skapa jämlikhet.

Att få veta om sin död är som att dra en gardin ifrån fönstret. Min sjukdom heter KLL och den är visserligen obotlig i dag men den har lyckligtvis visat sig vara väldigt långsam. 2010, när den var fastslagen, trodde jag att jag inte skulle leva i dag, nu vet jag att jag rimligen har många år kvar. Och den enda fråga jag ställer är – vad ska vi göra nu? Vad kan vi bygga som är roligt att göra och förändrar livet till det bättre för de som kommer efter oss? För det är ju bara då det blir roligt på riktigt.

Denna vecka inviger vi ETCs första mikrosolpark i Stora Mellösa. (Det ska bli 19 till.) Visst är det fantastiskt! Förra veckan fick crowdfundare smaka de första goda giftfria ETC-tomaterna som Stefan Sundström tagit fram och någon vecka innan fick socialister i Umeå en ny tidning att arbeta med.

ETC är ett politiskt projekt i företagsform och den enda makt vi har är den du ger när du gillar något vi försöker göra.

Hur ska vi socialister kunna mota Peter Hjörnes förstörelse av det offentliga samtalet i Göteborg?

Hur ska vi använda kraften hos 100 000 vuxna nyanlända?

Hur hindrar vi monopolföretagens lobbyister att skrämma regeringen till feghet gång på gång?

Hur utbildar vi oss i motmakt så vi slutar tro att ”någon annan” ska göra något?

Kanske ska vi skapa en skola i ”företagande utan vinst?”

ETC är ett litet företag, bara 120 anställda i dag runt landet, men det kan ju skapas 1 000-tals ETC om fler vill.

Den här tidningen du läser är – enligt borgerlig affärslogik – omöjlig och ointressant och ändå växer den mest i Sverige och kan vi kan det givetvis skapas många fler likadana.

Ja, jag är ETC:s chef, det betyder att jag har makt att genomföra saker och jag kommer bomba dig via ledartexter med förslag på vad vi kan göra.

Men inget blir gjort om inte du och tillräckligt många bredvid dig vill det.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva en artikel om fantastiska trähus i Hamburg.

Sedan åker jag på en miniturné runt landet. Kanske vi ses?

Ja, vi kan prata om döden, men det är fort gjort, det viktiga är vad vi använder vår medvetenhet till.

Vad ska du göra resten av ditt liv?

Kramar.