Det här betyder att kommunerna har problem, de är rika organisationer och rika får ibland överskott, alltså pengar på kontot, men vad ska man göra då?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Kommunerna letar förtvivlat placeringsmöjligheter för dina pengar. Att sätta dem på banken är ju meningslöst då det är minusränta som gäller. En del har satt pengarna i sitt skattekonto för att få lite ränta men nu är den dörren stängd. Staten ger noll procent i ränta även på skattekontot. Andra kommuner försöker då låna ut sina pengar till de egna bolagen (som behöver pengar till investeringar) men där blir det stopp eftersom den räntan inte blir avdragsgill. Vissa städer som Malmö försöker nu skynda på utbetalningar och slöa upp inbetalningar så man inte ska få plus i kassorna. Stockholm har istället ett avtal med en bank som ger noll i ränta.
Kommunen förlorar inget. Banken vinner inget.
Men du som medborgare får heller inget.
Det här är absurt. Kommunerna har utgifter på sammanlagt 1 007 miljarder kronor i år (tabell 10:12) och i dessa ligger 97 miljarder som är investeringar och alltså egentligen skulle räknas på 20-30 år.
Summan är positiv, våra kommuner är så förmögna att de skulle kunna ställa om Sverige till hållbart på några år. Men de får inte.
Det här är kanske nyliberalismens stora skuld mot eftervärlden.
Man har genom åren skapat ett system där den viktigaste folkliga demokratiska organisationen – kommunen – har satts med tvångströja, grimma och fotbojor för att inget göra.
Hela idén med att bolagisera kommunens verksamhet har handlat om att hindra folkligt styrd ekonomi att utvecklas. Genom att man bolagiserar en tjänst åt medborgarna, till exempel sophämtning, så tvingas man sedan upphandla tjänsten och ger utrymme för privata bolag att slåss om uppdraget med lägsta lön som metod. Andra tjänster, som skolor eller fastigheter, ger möjlighet till räntesnurror, vinstjakt och skattetrixande.
Det kan man kanske stävja genom dyr kontroll och extra dyr byråkrati.
Men det största problemet med det här är att kommunen inte får satsa själv för då kallas det att man konkurrerar ut privat verksamhet.
Ja, den privata verksamheten och vinstjakten har blivit ett självändamål!
När du äger 1 568 miljarder så är du rik. Du har enorma säkerheter för att göra satsningar. De svenska kommunerna skulle själva kunna bekosta höghastighetsbanorna som borgerligheten och näringslivets lobbyister nu försöker stoppa. (De vill satsa på mer flygtrafik istället.) Eftersom kommuner som knyts samman skapar ökad rörlighet, frihet och starkare ekonomi är en sådan investering en enkel ekvation, avskriven på 20-30 år.
Men kommuner skulle också kunna göra små saker om man bara tordes.
Jag har nu – absurt nog – blivit uppringd av flera svenska kommuner där politiska företrädare frågar om lilla ETC el inte kan bekosta solceller på kommunens tak. Det här är miljökämpar i kommunen som gett upp mot tjänstemän och politiska motståndare som gör allt för att bromsa det här.
Kommunens fastigheter ska självklart ha solel och vill man inte ha elen själv kan kommunen hyra ut solcellerna till de som bor/jobbar i huset.
Jag svarar naturligtvis ja på frågan, visst kan vi hyra ut solceller även på kommunala tak, även om jag också berättar att det är absurt.
En politisk strid i en kommun kring huruvida kommunens förmögenhet ska snurra runt på spekulationsmarknaden eller om den ska investeras på kommunens tak borde ju inte vara svår att vinna.
Det sorgliga med kommunal ekonomi och kommunal politik är att medborgarna på fullt allvar tror att kommunerna är fattiga konkursbon som måste skäras ner för att man ska få någon trygghet alls.
Så är det ju inte. Kommunerna är rika och kommunala lån för investeringar är i princip gratis.
Men visst kommer det innebära att privata aktörer konkurreras ut om kommunen blir självförsörjande på el eller bygger bostäder som unga har råd med. Visst är det politiskt laddat att göra nytta istället för att stödja ett system som inte fungerar.
För allvarligt talat: Det blir ingen klimatomställning i Sverige om inte kommunerna ändrar hur våra pengar används.
Det går inte att förändra politiken uppifrån genom att tala allvar med Stefan Löfven (S) och Anna Kinberg Batra (M).
Politik för förändring kommer alltid underifrån.
Det är i kommunerna makten över framtiden finns.
