America Vera-Zavala: Ät vad ni vill - men ät tillsammans

Det finns sådana som menar att slaget om Stockholm är förlorat. Att vi som är vänster ska lämna Stockholm innanför tullarna därhän och koncentrera oss på förorterna. Att det aldrig går att bygga upp det som så effektivt har rivits ner. Jag anser att de har fel. Att ge upp kampen om världens vackraste stad vore ett svek inte bara mot de som bor där men också mot staden i sig.

Men vad skulle det egentligen innebära att vinna tillbaka Stockholm? Vad kan vi göra? Hur ska vi börja? Jag har förvisso skrivit en bok som heter Deltagande demokrati, jag tror på delaktighet, att politikerna ska lyssna. Men jag ska villigt erkänna att jag är otålig. Jag vill lyssna till dem. Jag vill att oppositionen ska samla sig, komma överens om ett program, komma upp med tio tydliga punkter om var de ska börja om de vinner tillbaka staden. Berätta för mig, vinn mig, förför mig.

2006 jobbade jag som informationschef för Vänsterpartiet i Stockholms stad. Ann-Margarethe Liv var första namn på listan. Vänsterpartiet hade socialborgarrådet i staden, och styrde tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Jag vill minnas att oppositionen inför valet åt frukost tillsammans, det var tre kvinnor, ledarna för M, FP och KD. 

De samlades en speciell dag varje vecka där de pratade ihop sig om hur de skulle styra stan efter att de hade vunnit valet. Självklart var det ett pr-trick men det var ett bra pr-trick för en dålig politik. 

Jag vill ha bra pr för en bra politik. Och S, V och MP måste börja prata ihop sig. Om de sedan äter frukost, lunch eller middag är mig egalt. Ät vad ni vill bara ni ger mig ett politiskt program jag kan köpa.

Oppositionen borde egentligen ha samlat sig direkt efter valet 2010. Då stockholmarna för första gången på många år inte bytte ut majoriteten utan röstade borgerligt igen. Men av någon anledning har oppositionen inte påbörjat någon koordinering. Skälet verkar vara de politiska skillnaderna. Det är fortfarande en splittrad opposition. 

Under mina månader i Stadshuset förvånades jag över hur mycket som ändå var likt, de politiska skillnaderna var mindre än vad jag trodde. Ett stort problem är att det stora partiet fortfarande drömmer om att bli så stort att man inte behöver någon annan. (Sossarna famlande efter Folkpartiet är så tramsigt att jag inte ens tänker kommentera det.) Det finns fler. Men det finns inte så många problem att oppositionspartierna inte ska sätta sig ner och försöka.  

Jag vet inte om jag menar att det behövs en koalition inför valet i Stockholm. Men det behövs ett tydligt alternativ. Sänka trösklar är ett populärt begrepp inom politiken, jag säger – sänk trösklarna för att kunna riva tullarna. Stockholm måste förändras och den förändringen måste börja nu.