Sedan löper samtalet till dagens Spanienfrivilliga – de européer, oftast med kurdisk bakgrund, som reser för att slåss mot IS tillsammans med sina kamrater i Syrien och Irak – och vi lipar lite till. Över mod och mänskliga tragedier och våld och hemskheter om vartannat. Kanske mest ändå över västvärldens flathet.

Och flat vill ju ingen vara, naturligtvis. Det var därför Morgan Johansson häromdagen deklarerade att regeringen nu tar krafttag mot extremism. Att åka för att ansluta sig till IS ska vara straffbart. Och tja, det låter ju vettigt. De utstuderade vidrigheter som rapporteras från IS framfart kan ju få den mest inbitna pacifist att uppskatta USA:s bomber. Morgan ser mycket nöjd ut. Han har räddat regeringen från den obekväma situation som uppstod när det rödgröna styret i Stockholm släppte en strategi om socialtjänstens arbete med extremism och beskylldes för att vara terroristkramare. Nu sätter sossarna ner foten. Kolla här, vi gillar inte alls terrorister.

Men vänta nu lite. Är det inte redan olagligt att ägna sig åt folkbrott i andra länder? Jo visst. Det är också redan brottsligt att förbereda och uppmana till terrorbrott. Men med små förändringar gömda bakom stora ord är det lätt att framstå som rådig. Ett hett tips: bli alltid misstänksam när politiker försöker hantera komplicerade sociala och politiska frågor med hjälp av straffrätt. Hårdare tag, längre straff, kriminalisera mera. Det är enkelt och bekvämt. Ett sätt att med minimal ansträngning få det att verka som att man faktiskt gör något och stilla en folklig eller medial oro. Men bakom klatschiga utspel finns det ofta något politiker INTE säger.

Vad Morgan inte pratar om kan göras till en lång lista. Han pratar till exempel inte om terroristresor som utförs av högerextremister. Detta är helt i linje med Säpos inställning när de kommenterade de svenska nazisternas Ukrainaresor: ”Vi intresserar oss endast för svenskar som reser för att delta i terrorrelaterad verksamhet, exempelvis i Syrien.” Översatt till klarspråk: terrorism är något bara muslimer ägnar sig åt. Frustrerande men inte förvånande. Det är så vår internationella och nationella reglering kring terrorism formats sedan tvillingtornen föll, en politisk lagstiftning med rasistisk praktik.

Vad Morgan inte heller pratar så mycket om är att de också föreslår utökade möjligheter för polis och säkerhetspolis att använda sig av hemliga tvångsmedel (telefonavlyssning, övervakning av elektronisk kommunikation, kameraövervakning). Gäsp, säger medierna. Det finns inget så effektivt som en gemensam monstruös fiende för att skapa en situation där ingen ifrågasätter detta ständiga knaprande på demokratiska rättsprinciper.

Tydligen är det lätt att glömma att fienden nästa gång kan vara du eller jag. Även om antiterrorarbetet just nu har siktet inställt på islamister förekommer det då och då att lagarna sätts in mot exempelvis fredsaktivister och miljökämpar. Och de regler som idag kan användas mot en IS-sympatisör kan, ironiskt nog, användas även för att stoppa och straffa just de som åker ner för att strida mot IS. Eller för den delen, någon som planerar en resa till en Greenpeace-aktion (vilket Folkpartiet förordat särskilt i ett utspel mot ”ekoterrorismen”). Ur rättssäkerhetsperspektiv har Pandoras ask öppnats för länge sedan (allt enligt devisen Rädda demokratin genom att demontera den).

Men om regeringen verkligen vill göra något handfast mot IS? En bra början vore att se över vapenexporten. Hur är det ens möjligt att framställa sig som antiterrorist och samtidigt fortsätta exportera vapen till diktaturer som inte bara bryter mot mänskliga rättigheter inom egna gränser utan också har tveksamma finansiella kopplingar till väpnade fundamentalister? Genant.

Regeringen behöver också se över relationen till PKK, den organisation som, i sin olika förgreningar, utför en central insats mot IS-terrorismen. Ändå är PKK av historiska och maktpolitiska skäl fortfarande terrorstämplade av EU och andra, en stämpel som borde tvättas bort och utbytas till praktiskt stöd. Låt inte framtidens visor handla om kurdernas förlorade kamp.