Tänk dig ett rum mitt i storstan där du kan slå dig ner, käka medhavd matsäck, använda gratis wifi och bara få finnas. Där du kan stämma träff för möten, sitta och arbeta eller studera hela dagen, utan sura blickar från serveringspersonal som tycker att du dröjer. Ett rum som är öppet för alla, oavsett om du är universitetsstudent eller tigger på torget i närheten.
En levande kulturstad kräver sådana platser. För ett blomstrande kulturliv behöver lokaler. Men med formuleringar om ”omlokalisering” och renovering stänger i mitten av december en av Göteborgs sista centralt benägna icke-kommersiella knutpunkter.
Det rör sig om kulturhuset för unga, Frilagret, som länge varit en naturlig mötesplats vid Järntorget. Här har du som ung kunnat få stöd om du vill arrangera ett kulturevenemang, låna ett mötesrum eller kanske ordna din första konstutställning.
Dessutom har de centralt belägna lokalerna också innehållit något så ovanligt som ett café utan köptvång. Kaféet har blivit en oas för alla som vill skapa, plugga eller bara hänga. Här sitter unga konstnärer, frilansare och de som bara vill komma in och värma sig en stund. Medhavd matlåda kan ätas vid samma bord som en dagens lunch inhandlad i kaféet.
Nu är det dock slut på det hela. Kaféet stängs ner och kulturverksamheten utlokaliseras till stadens befintliga kulturhus. Göteborgs stad påtalar gärna att verksamheten ska fortsätta, men faktum är att det i praktiken rör sig om nedskärningar. Vad kan man annars kalla det, när man stänger det enda centralt benägna kulturhuset utan att ett nytt öppnar?
Det hela måste förstås i relation till den kommersiella exploatering som är i rullning i området runt Frilagret. När Petter Stordalen byggde hotell i anslutning till den K-märkta biografen Draken var det många som reagerade på det storhetsvansinniga i hans mål att det ska bli folkets aveny, med ”Las Vegas-feeling”.
Innan Stordalens hotell skulle byggas pratades det från företagets sida om ett ”inbjudande lobbyplan” med ambitionen att bli ”göteborgarnas vardagsrum”. Den som idag kliver in i lobbyn kan fråga sig vart detta rum finns.
Faktum är dock att en sådan plats har funnits bara ett stenkast bort – i Frilagret. En plats för kravlösa möten som bjuder in medborgarna. Det blir smärtsamt tydligt att en norsk hotellmogul varken har intresse för eller möjlighet att skapa en sådan knutpunkt. Kommunen, däremot, har lyckats – fram tills nu.
I Frilagrets lokaler ska i stället ett av stadens bibliotek flytta in. Det kommer säkerligen bli ett vackert bibliotek, förhoppningsvis värdigt den litteraturstad som Göteborg faktiskt, enligt UNESCO:s utnämning 2021, ska vara. Men att det sker på bekostnad av ett kulturhus för unga borde få politikerna att skämmas. Det är nedskärningar förklädda till satsningar.
I slutändan innebär det hela att de gemensamma mötesplatserna blir färre. Staden blir en konsumtionsbefriad oas fattigare.
En ambitiös politik hade kunnat arbeta för fler mötesplatser: mer bibliotek, fler medborgarcaféer, nya folkets hus. Det hade varit möjligt att utöka de gemensamma utrymmena snarare än att trycka ihop dem i samma lokaler eller lägga ner verksamheter helt.
Det är dessutom helt nödvändigt, oavsett om vi pratar om Göteborg eller andra städer. För utan sådana platser kommer ambitionen om Las Vegas-känsla resultera i en blek kopia av ett trött köpcentrum.
Vill vi ha levande städer? Då behöver vi platser som inte kretsar kring konsumtion. Kort och gott: en plats där man kan vara människa snarare än kund.
