Inte bara det, han berättar att det gäller även andra länder som har fått sanktioner riktade mot sig. I Iran höll sig lastbilarna igång i flera år. På frågan hur det här kan komma sig, hur fixar Ryssland eller Iran att sanktionerad utrustning ändå rullar på blir svaret lakoniskt:
– De löser det. Nöden är uppfinningarnas moder.
Det här berättar något väldigt viktigt om hur världsekonomin fungerar och om hur sanktioner inte fungerar.
För det första lever vi i en övervakad värld. Det här lärde vi oss redan när ”kriget mot terrorn” började 2001 och det visade sig att USA kunde spåra i princip alla pengar de ville spåra för att slå mot regimer och grupper som hotade. Pengar är digitala och varenda bank, varenda skattesmitande konto är i grunden tillgängligt för de myndigheter som vill övervaka bara man har makt nog att strunta i regler och avtal.
Det är fullt möjligt att spåra en oligarks stulna oljepengar, det är fullt möjligt att hitta lyxjakter att låsa in i hamnar – men sen finns det där som kallas den verkliga verkligheten, alltså den fysiska och det är en helt annan sak eftersom det då handlar om människor som löser verkliga problem.
Som att få sanktioner mot lastbilar att bli uddlösa.
Eller låta aktörer som är viktiga för de egna vinsterna mörka affärer och förvandla allt till ett maktspel där principer om demokrati och länders rätt till sitt eget land, förvandlas till fina ord som inget betyder.
Vem finansierar talibanerna idag då landet enligt alla normala ekonomiska analyser borde vara i konkurs och sakna förmåga att fungera? Vilka affärer ger talibanledarna makt att fortsätta förtrycket?
När det gäller Ukrainas rätt till sitt eget land så kallas sanktionerna för historiska. Biden har lovat att de skulle halvera Rysslands ekonomi, experter förutspådde att rubeln skulle rasa till ingenting och skapa det där inhemska motståndet som skulle stoppade kriget genom att Putin tvingas avgå.
I själva verket är rubeln stärkt, inflationen sjunker och landets industri ökar sin produktion. Och lastbilarna rullar vidare. Allt som inte skulle ske, sker och orsaken är förstås att västvärlden inte äger eller kontrollerar världen, sanktioner fungerar bara om de är totala, om det finns kryphål stora som oljetankers så fortsätter den rika överklassen i Ryssland affärerna som om inget hänt.
Oljan säljs till de stora företagen runt president Modis korrupta Indien, den raffineras och skickas till samma västvärld som minskat köpen direkt från Ryssland. Resultatet blir inte kris för krigsherrarna – det blir kanske mindre volymer, men till ett högre pris. Energipriset som stiger globalt handlar inte om brist i sig, det handlar om alla mellanhänder som får miljarder via omvägarna och det här är inga småhandlare utan multinationella bolag med stora banker i ryggen.
Vill man få en bild av hur verkligheten ser ut vad gäller sanktioner så kan man till exempel titta på hur Siemens kanadensiska bolag just nu reparerar de turbiner som driver Nordstream 1 och för rysk gas ner till Tyskland. Gasflödet fortsätter som om kriget inte fanns.
Varje tanke på att gas inte skulle tas emot av de gigantiska energibolagen är en illusion. Oberoende om de går via gasledningar med undantag eller via ombudsmakter.
Det här är något alla makthavare känner till sen länge. Historiskt är det nämligen väldigt få sanktioner som lyckats. Så länge kapitalismen är global och någon kan tjäna enorma pengar på förändringar i flödet, ja då blir det nya handelsvägar och nya undantag när vinsterna är stora nog.
Det sanktioner gör är att försvåra vardagen för befolkningen, men varje sånt försök möts också av nationalism och snarare stöd för dem som skulle störtas genom folks missnöje. Mest misslyckad har väl USA:s 60-åriga blockad av Kuba varit, det har låst fast kommunistpartiet vid makten och hindrat alla demokratiska öppningar. Tätt följd av hur den iranska diktaturen överlevt sanktioner och hot i årtionden.
Det verkar som om det krävs ett redan existerande motstånd som man kan stödja med bojkotter och sanktioner (tänk apartheidtidens Sydafrika) för att det här verktyget ska kunna ge resultat. Men i Ryssland har Putins regim redan krossat det mesta av motståndet och framför allt hindrat varje kritisk röst att höras.
Samtidigt skulle borttagna sanktioner bli ett direkt stöd för regimen i det här läget.
Slutsatsen av att Scania-lastbilarna fortsätter rulla blir då två.
För det första måste EU:s och USA:s stöd till Ukraina handla ännu mer om sånt som gör att landet kan vinna själva försvarskriget. Vapen, teknik, information.
För det andra måste länderna storinvestera i att bygga energiekonomin utan det fossila överhuvudtaget. Bara genom att vara självförsörjande på energi kan de rika västländerna minska rysk råvaruekonomi. Att EU då beslutar stödja mer gasinvesteringar via ”taxonomin” är att göra motsatsen. Putins makt bygger inte på handelsavtal. Det bygger på att världen fortsätter öka användandet av fossil energi. Och då hittar gasen alltid en väg ut på marknaden.
