För några år sedan valde delstaten Kansas i USA att helt slopa offentliga kulturanslag i delstatens budget. Måhända är det ett exempel på tänkande där kulturens värde enbart har värderats utifrån snävt företagsekonomiskt tänkande. ”Den kultur som efterfrågas i tillräcklig omfattning bär ju sig ekonomiskt och behöver inte offentlig finansiering”. Ett strikt, och inskränkt snävt, politiskt tänkande kring kulturen kan vi se exempel på närmare oss, i Sverigedemokraternas budgetförslag 2016 som vill styra upp Göteborgs stads kulturbudget i riktning mot att ”Svensk och nordisk kultur bör främjas”. Synen på kulturen är då i stället snävt politisk. På ett sätt som uttryckligen begränsar VAD kulturen ska utforska för områden. Uppdraget borde givetvis vara det omvända: kultur ska vidga vyerna, pröva nytt och ifrågasätta vår historia och samtid.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Hur ska då kultur bedömas och vad får kultur kosta i ett samhälle där vi fortfarande är i stort behov av nya beräkningssätt för att göra investeringar som gynnar hållbar tillväxt inom kulturell, social och ekologisk dimension? Framför allt måste vi tänka utanför de företagsekonomiska ramarna. Väg in behovet av att få fram fler röster som berättar om vår historia och vår samtid. Röster som ifrågasätter och utvecklar! Satsningar på kulturinstitutioner och det fria kulturlivet, i form av fria teatrar, Röda Stens konsthall, Konstepidemin och 3:e våningen är att göra infrastruktursatsningar för demokratin. Kultursatsningar skapar broar, likt nya Marieholmsbron. Men det är broar som kan knyta människor själsligt närmare varandra. Vi behöver beräkningssätt som på riktigt kan väga in kulturdimensionens förmåga att hela människor och knyta band. Eller omvänt ... OM en kommunal eller fristående kulturinstitution försvinner så är det långt mycket mer som går förlorat än hyresintäkter för lokalerna och inkomster för de som har jobbat där. Kulturen förändrar nämligen världen, i det lilla och i det stora, inte sällan med hjälp av offentliga medel.
Därför är vi just nu i ett spännande läge. För en tid sedan skickade nämligen stadens kulturnämnd över förslag till Göteborgs kommunstyrelse kring kommande investeringsbehov. Ärendet rör Varvs- och industrihistoriskt centrum med nya visningsbara magasin, utbyggnad av Göteborgs konstmuseum och utbyggnad av Sjöfartsmuseet Akvariet. Lägg gärna till två behov som inte ingick i tjänsteutlåtandet. Behovet av ny, flexibel, lokal för Konsthallen som kan stå öppen för jämnan, året runt. Om nu inte Magasinsgatan funkade, pröva då att gå över älven och gör avtryck i någon av de tidigare industrilokalerna på Hisingen. Eller varför inte tillsammans med det välbehövda nya kulturhuset i Backaplan/Lundby-området?
Vilka av kulturnämndens förslag ska prioriteras av kommunstyrelsen? Alla, givetvis. Relativt andra infrastruktursatsningar är det inga stora pengar och de kommer att ge avtryck i göteborgarnas liv under lång tid framöver. När det gäller Konstmuseet och Sjöfartsmuseet Akvariet är det dessutom redan utlovade satsningar ifrån budgetar sedan några år. Satsningar som har arbetats fram delvis i samverkan med viktiga Stenastiftelsen och Stiftelsen Göteborgs Sjöfartsmuseum.
Så kära kommunpolitiker. På samma vis som ni, helt riktigt, har vågat satsa på Västlänken för hållbar trafikutveckling. Tänk nu långsiktigt och ta de föreslagna kulturinvesteringarna till era hjärtan och avsätt medel för dessa satsningar parallellt med mer pengar till stadens fria kulturliv och stärk därmed demokratin, ge människor inre näring och utveckla Göteborgs väsen.
