Tisdagen den 2 april gick en 12-årig pojke till sin skola i Vanda utanför Helsingfors med ett vapen. Där, i Viertolaskolan, sköt han en jämnårig till döds. Två skadades allvarligt och kämpar fortfarande för sina liv på sjukhus. 

Det är inte första gången Finland drabbas av en skolskjutning. Landet är ett av Europas skjutvapentätaste. 2007 mördades åtta personer på en skola i Jokela. 2008 sköts elva personer ihjäl på en yrkesskola i Kauhajoki. I samtliga fall, inklusive för den nu gripne 12-åringen, har mobbing angetts som motiv. 

2021 drabbades Sverige av hela tre skolattentat, i samtliga fall var vapnen framförallt kniv. 

Vad får ett barn att döda? 

Frågan söker desperat efter svar. Kan vi inte förstå kan vi aldrig förhindra. I Hufvudstadsbladet uttalar sig finsk polis om att förundersökningen kommer ta flera månader. 12-åringen har hörts en gång, hans dator och telefon har tagits i beslag. Pojken var ny på skolan. Allt tyder på att han planerade dådet. Vapnet hade han stulit från en släkting. 

Inte ens en förundersökning lär hjälpa oss att slutgiltigt slå fast vad som fick just denna 12-åring att skjuta sina klasskamrater. Tusentals barn utsätts för mobbning i Norden varje dag. Ingen av dem skjuter, även om vissa garanterat fantiserar om det. 

I en serie artiklar har tidskriften Expo nyligen avslöjat ett helt nätverk unga pojkar som planerar våldsdåd. My Vingren och Erik Glaad har från insidan följt hur killar i nedre tonåren hetsar, inspirerar och tillsammans organiserar nazistiskt gatuvåld. Allt sker på internet. De leds av en 14-åring. Deras tilltänkta offer är judar, muslimer, hbtq-personer och pedofiler. 

Alla svenska skolattentat under 2021 hade högerextrema motiv. I Eslöv liksom i Kristianstad var gärningsmännen medlemmar i forumet “Gas the Jews”. Gärningsmannen i Varberg delade filmer från NMR. Alla klottrade nazistsymboler. Alla läste på och inspirerades av tidigare skoldåd i Sverige och USA. 

Det är mycket vanligt att den här typen av gärningsmän läser och inspireras av varandra, oavsett motiv. Så lär också 12-åringen ha hittat så kallat mod i mörka hörn på internet, om än inte nödvändigtvis högerextrema så drypande av hämndbegär. 

I Sverige har Säpo varnat för hur nätmiljöer i allt högre utsträckning bidrar till att radikalisera så kallade ensamma gärningsmän – den typen av gärningsmän som är allra svårast att övervaka och spåra. Det handlar då om allt från tonåringarna som drömmer om hämnd på sina klasskamrater till unga högerextremister liksom om islamistiska extremister. 

Vad får ett barn att döda? 

I frågan om gängmördare och islamistiska våldsverkare blir det gängse svaret alldeles för ofta “kultur”. Det är att kapitulera inför frågan. 

Det tycks nämligen gå en våldsvåg bland de unga männen. Av olika skäl söker de destruktiva och våldsamma gemenskaper. Chattforum ger en expressväg in, vare sig de väljer filen för islamism, nazism eller ett andligt brödraskap med redan döda skolskjutare. 

Vad får ett barn att döda? 

Inget av detta är egentligen svar på frågan. Det är kringteckningar av samtiden där våldet kryper allt längre ned i åldrarna. Av späda kroppar vars synapser inte haft en chans att utvecklas klart. Av pojkar som blir äldre ideologers offer. Av tonårsrum som bara rymmer mörka drömmar. 

Än mindre är det svar på hur vi ska rädda dem från sig själva, innan andra faller offer för dem. Men det måste vi. Ett barn som dödar är fortfarande ett av våra barn. En pojke som fallit ur samhället. Ett barn som samhället måste hämta hem igen.