Läs och dela sedan artikeln vidare så mycket du bara kan. Särskilt till borgerliga som låter sina partiledare komma undan med vaga besked om vad som ska hända efter valet.
Alliansen måste bestämma sig.
Hos riksdagens sju demokratiska partier hittar vi totalt två kandidater som överhuvudtaget handlat av nätbutiker knutna till den nazistiska rörelsen, och då ej uppenbart ideologiska produkter. Samtidigt har elva stycken politiker från Sverigedemokraterna finansierat nazism genom att handla bland annat vit makt-musik och klistermärken med texten ”Save our race”.
Det är inte bara överrepresentation.
Det är signifikativt för ett parti som alltid haft och fortsatt har rasism som bärande idé.
En av de granskade är Per Olsson, som kandiderar i Oskarshamns kommun. Han har godkänts av partiet, tydligen ansågs det inte vara problematiskt att hans sociala medier svämmade över av bilder som pekar ut araber som våldtäktsmän. Valåret startade han sedan genom att sprida en bild på Anne Frank, med texten ”coolest jew in the shower room”.
Så här förklarar han det:
”Jag är ingen förintelseförnekare. Men man kan skämta om allt, utom möjligtvis döda barn.”
Är inte Anne Frank ett dött barn?
”Jo, det är i för sig sant.”
2018 måste en kommunpolitiker pressas för att erkänna att ett judiskt barn som mördats av nazister faktiskt var just ett barn. Det är groteskt.
Att partiet som välkomnat en sådan individ kan komma att ges inflytande…
Det är om möjligt än mer groteskt.
Drygt en vecka före valet finns det ingen som kan hävda att den inte genomskådat Sverigedemokraterna, efter hundratals avslöjanden som tillsammans utgör bevis för att riksdagens enda demokratifientliga parti är – från kärnan och utåt – anfrätt av djupt destruktiva värderingar.
Senaste dagarna borde vara nog:
Före detta medlemmar från Nationalsocialistisk front kandiderar för Sverigedemokraterna, rapporterar Expressen och Expo.
En av partiets kandidater i Avesta skriver på Facebook att muslimer ska utrotas och Stefan Löfven ska skickas till en gaskammare, rapporterar Inte rasist, men.
Partiledningen skyller på olyckliga rekryteringar, men partiledningen anser att det är möjligt att fortsätta som ekonomiskpolitisk talesperson efter att det uppdagats att man – som Oscar Sjöstedt – drar fylleskämt om hur nazistiska arbetskamrater på slakteri brukade sparka på fårkadaver och vråla ”Judar, judar”.
Som sagt, från kärnan och utåt.
Sverigedemokraterna bedriver politik för att ställa svensk mot svensk, svensk mot invandrare, invandrare mot invandrare. Det är polarisering. Det är ihållande, hysterisk alarmism. Undergångsfixerad. Konfliktalstrande.
Jimmie Åkesson vill stänga gränser, försämra jämställdhet, underfinansiera välfärd, nonchalera klimathot, förtrycka andra religioner, motarbeta sexuella minoriteter och angripa fria medier.
Det är ett på alla sätt extremt parti.
Så vad gör borgerligheten? Politikerna och näringslivet? Ledarsidorna? De märker givetvis hur Sverigedemokraterna försöker slita sig loss från sin marginaliserade roll – med hjälp av just borgerligheten. Några reagerar med avsky. Men betydligt fler mobiliserar istället till massiv kampanj mot Vänsterpartiet.
De vill inte diskutera att Sverigedemokraternas politiker har så förtvivlat svårt att hålla sig borta från nazism. Nej, de vill diskutera Venezuela. Faran med att Jonas Sjöstedt skulle släpa Stefan Löfven över kanten.
Näringslivet är ett kapitel för sig. Högst upp på önskelistan står sedan länge ett samarbeta med Sverigedemokraterna, som utsatts för ”demonisering” (Dagens Industri 26/8). Teodor Koistinen på Näringslivets mediaservice karakteriserar Sverigedemokraterna som en ”mild gråsossig bris”. Han har för övrigt försett Oscar Sjöstedt med rapporter.
Liberaler och konservativa behöver givetvis inte älska socialism. Men när de lägger all kraft på whataboutism som försöker placera Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna i samma båt, som vill övertyga om att ”revolutionärer till höger och vänster” (DN 24/8) skulle förstöra Sverige…
Det sänder en signal till partiledarna. Att de helst ska undvika Jimmie Åkesson. Men de ska också undvika Jonas Sjöstedt som ”drömmer om att upphäva äganderätten” (Expressen 27/8). Vad som är viktigast? Partiledarna anklagar Vänsterpartiet för att vilja konfiskera allt från H&M till Blondinbellas blogg. Ja, de fyrar av retorik även mot Jimmie Åkesson. Som de kanske ska samtala med. Eller kanske inte.
Läge att prioritera.
Förstå att det verkligen finns ett enda icke-demokratiskt parti att bekämpa. Tänk på vad Sverigedemokraterna hävt ur sig senaste mandatperioden. Tänk därefter på vad Vänsterpartiet åstadkommit: billigare glasögon för barn, billigare tandvård för äldre, fler anställda i äldrevården, höjd grundnivå i föräldraförsäkringen.
Jag känner inte riktigt diktaturen flåsa mig i nacken.
Men på Näringslivets mediaservice blåser det orkan.
”Jag tror att fler skulle dö och interneras om Vänsterpartiet fick 51 procent än om Sverigedemokraterna fick det. Båda är skitpartier men Vänsterpartiet har en plan vilket jag inte tror att Sverigedemokraterna har. Det är farligare”, twittrar Teodor Koistinen, och slår fast:
”Det är Sveriges överlägset farligaste riksdagsparti.”
Ett parti förser barn med glasögon.
Ett annat fnissar åt barn som gasats ihjäl av nazister.
Vilket är farligast?
Jimmie Åkesson säger att han snart inte befinner sig i opposition. Borgerligheten kan ge honom rätt. Vilket skulle betyda att de väljer rasism för att de har starkare antipatier mot socialism och socialdemokrati. Ett sådant beslut kommer inte med ångervecka.
Fokusera!
Inte på makten.
Utan på det ni innerst inne vet är anständigt och rätt.
