Ledare: Vad är Sverige för dig?

Eller ska man fråga, vad är svenskt för dig, nu när politiska partier tar sig rätten att definiera svenskheten. Röda stugor? Midsommarafton, nubbe, sill och dans runt stången? Många skulle nog gärna lyfta upp surströmmingen, men jag måste nog säga att där går min gräns.

Jag har svårt att passa in i det där svenska.
Jag uppskattar Medelhavsmat. Är det inte svenskt nu för tiden?  Jag som är född skåning äter lutfisk med senapssås till julen, men de flesta av mina vänner möter mig med skepsis när jag nämner denna självklara svenska tradition. En av mina vänner har österrikiska föräldrar och firar jul med dylika inslag, men och andra sidan älskar ju han precis som jag, lutfisk med senapssås? Han är född här och pratar perfekt svenska. Med sin mor pratar han österrikiska, så helt svensk känner han sig nog ändå inte. Han pratar också perfekt franska. Och en hel del ryska. Vart vi än kommer kastar han sig in i samtal med okända, och byter språk på in och utandning, så typiskt osvenskt. Hans namn klingar utländskt, mitt typiskt svenskt.
Det svenska är verkligen svårt att definiera.

Jag växte upp i ett samhälle där jämlikhet var viktigt. Maud Olofsson använde innan valet 2006 orden ”Sverige är sossifierat”.
Jag tycker om de där orden.
Hon menade att den socialdemokratiska välfärdsmodellen utgjorde ett hot mot konkurrenskraften och att vi inte kunde räkna med att behålla den välfärd som vi hade om Socialdemokraterna fick fortsätta regera.

Det bör nämnas att en av grundstenarna i den allmänna välfärdsmodellen var att ingen skulle tvingas bli lämnad efter. Men socialdemokratin hade börjat försvagas. Bristen på stora välfärdsreformer blev lite väl påtaglig, inget som visade vart man egentligen ville.

Det var då Olofsson och alliansen vann valet. Hon fick rätt. Vi fick inte behålla den allmänna välfärdsmodellen men det var inte ökad internationell konkurrens som slog undan benen på den.
Alliansregeringen monterade ner tryggheten för de människor som den allmänna välfärden var tänkt att fånga upp.
Den som blev sjuk fick sin sjukförsäkring raserad genom de största försämringarna som genomförts sedan införandet och vi svenskar lyfter nu knappt på ögonbrynen för dagliga artiklar om hur sjuka misshandlas ekonomiskt.

Arbetslöshetsförsäkringen som var en av de bästa tillhör nu en av västvärldens sämsta och de arbetslösa har i samma takt som arbetslösheten stigit fått det allt sämre.

Medborgare ser hur pensionen minskar och att de förväntas arbeta längre än de vet att de kommer klara av. När de väl blir pensionärer beskattas de hårdare än löntagaren.
Över hälften av de unga som lyckats skaffa sig någon form av jobb har otrygga anställningar. En egen bostad drömmer man inte ens om.

Vad var det nu hon sa, Maud Olofsson?
Sverige måste avsossifieras.

Åtta år senare fick SD 12,9 procent och borgerligheten förlorade egentligen inte valet. Det var alliansen som gjorde det.  När socialdemokratin inte längre upplevdes ha lösningarna på problemen valdes man bort. SD hade en annan lösning. Enkel. Rättvis – Sverige åt svenskarna.
Lösningen är beprövad. Den har aldrig fungerat.

Ett sossefierat Sverige innebär ett Sverige som erbjuder medborgarna jämlikhet genom solidariskt finansierad allmän välfärd, bra skola, rättvisa trygghetsförsäkringar, jobb och egen bostad. Oavsett vem du är eller vad du har för bakgrund.
Precis där är pudelns kärna. Då ska socialdemokratin stå för just det. För det är precis detta som är Sverige och svenskt för mig och så ofantligt många andra, inte bara i Sverige utan också utanför vårt lands gränser.
Den berömda svenska modellen.

Andreas Persson