Tyvärr.
Den politiska redaktören Frida Park har ett annat ärende – att inte låta de "svallande känslorna" ta överhanden. Med svallande känslor avses att använda begreppet folkmord om det som sker, något Stockholms stifts biskop Andreas Holmberg gjorde för en tid sedan.
"Starka känslor och stort engagemang oavsett, det är viktigt att vara noga med begreppen. Annars urholkas de till att bli politiserade skällsord man smetar på en part man inte gillar", skriver Park.
Här stannar jag upp, rejält förbryllad. Ett skällsord man "smetar" på folk?
Tror Dagens politiska redaktör att det är därför jurister, professorer, människorättsorganisationer, FN, politiker, aktivister och nu biskopar, varnar för att det som sker i Gaza kan vara ett folkmord? Som ett billigt slagträ mot meningsmotståndare?
Här är en annan hypotes – att man använder begreppet för att man vill försöka rädda liv. Nu. Akut. Få ett stopp medan någon ännu går att rädda.
Det går förstås utmärkt att göra det utan att hänfalla åt anti-semitism eller att glömma gisslan och massakern den 7 oktober.
För är det något historien lär oss är det att krigsförbrytelser för det mesta faller för döva öron medan de ännu pågår. Att varningarna inte kommer i tid. Eller att man inte tror på vittnesmålen. Att ingen vågar tala klarspråk.
Att folkmord sker i Gaza kan tyvärr inte avfärdas som en uppenbar överdrift. Internationella domstolen utreder saken och tar frågan på stort allvar.
Bedömningen försvåras visserligen av att Israel vägrar släppa in oberoende journalister eller människorättsobservatörer i Gaza (och över 100 journalister har dödats enligt Reportrar utan gränser). Det är i sig en klingande varningsklocka. Varför vill man får bort observatörer och journalister, om man inte har något att dölja?
Bara blotta misstanken om att ett folkmord kan pågå borde få alla goda krafter att släppa vad de har för händerna. Det är precis vad Internationella domstolen ICJ gjorde när man krävde att Israel förebygger folkmordshandlingar – men Israel har inte följt kraven, exempelvis på att släppa in tillräckligt med mat. Lastbilarna med matransoner står kvar utanför murarna.
Är man osäker är det faktiskt bättre att säga att man ser varningstecken på folkmord – även om det sedan visar sig vara fel i efterhand. Försiktighetsprincipen bör råda. Hellre rädda för många än för få. När domstolen är klar om många år, kommer det vara försent att rädda någon.
Park skriver, i likhet med kristdemokraten Alice Teodorescu Måwe, att uppsåt krävs för att det ska vara tal om folkmord. Det är därför Park manar oss att vara försiktiga med orden.
Hon har rätt – men talar inte själv riktigt klarspråk. Hon lyfter inte någon av de omständigheter som tyder på att ett sådant uppsåt kan finnas.
Men det finns över 500 yttranden som kartlagts, från bland annat från israeliska ministrar och politiker, som ger en annan bild. Ett av många exempel är Israels försvarsminister Yoav Gallant, som sagt:
”Israel påtvingar Gaza en total belägring. Ingen elektricitet, ingen mat, inget vatten, inget bränsle. Allt är avstängt. Vi slåss mot mänskliga djur, och handlar därefter”.
Är det inte just detta som sedan verkar ha skett? Mat släpps inte in, vattentillförsel och el begränsas. Bombardemanget är så urskillningslöst att tiotusentals civila dödats – varav en tredjedel barn. Det finns inga säkra platser i Gaza. Människor har bränts till döds i flyktinglägrens tält.
I ledarna 22 juli och 14 oktober, listar jag fler exempel som människorättsjurister anser kan peka mot ett uppsåt. Är det verkligen något vi kan vifta undan?
Bara tre dagar efter Parks ledare la Israels polisminister Ben Gvir ännu ett försvårande uttalande till listan. (Ministern har en bakgrund som tidigare ansetts så extrem att han inte fick göra värnplikten i Israel.)
Han sa att Israel borde bygga bosättningar på Gazaramsan och att den bästa lösningen på konflikten var att palestinierna flyttades därifrån. Ett uttalande som ger luft till farhågorna från FN om etnisk rensning.
Det förtjänar att nämnas att Frida Park i en annan ledare bland annat har lyft de anklagelser som riktats mot Israel om tortyr och våldtäkter på palestinska fångar. Hon skriver ofta om humanitära frågor. Det är bra. Jag hoppas att hon kan ta ett steg till.
Vågar Frida Park och Dagens ledarsida göra gemensam sak med oss och varna för – inte fastslå – att det som sker i Gaza kan vara folkmord? Ödmjukt. Öppet för att vi inte har all information. Men med precis allt det allvar som situationen nu kräver.
Det är en ovanlig allians. Dagen och Dagens ETC. Men det som sker just nu är ingen vanlig situation. I efterhand kommer vi inte kunna säga att vi inget visste. Få har på ålderns höst ångrat att de varnade för folkrättsbrott i onödan.
