Samtidigt går nästan halva mänskligheten omkring med ett toppladdat effektivt batteri i fickan. Ett enda batteri klarar av att visa dig filmer, samtala med andra, kalkylera, jobba, skriva och det senare utan att ens använda fingrarna.

Den här kraftiga kampanjen mot batterier som lösning på klimatfrågan beror på att de ger förnybar energi en självklar roll som leverantör dygnet runt, året runt. Solel under mörka timmar! Och i motsats till vattenkraften (som också balanserar elnät och ger el dygnet runt) så är batterierna lika effektiva småskaligt som storskaligt. Eftersom batterier kan driva din bil kan de självklart också driva ditt hus. Det räcker med en fjärdedel av en elbils normala batterilager för att försörja en villa i ett dygn.

Vem som förlorar pengar på en stor batterisatsning behöver vi inte gissa. Det är bara att följa hur långsamt Sverige installerar batterier jämfört med länder som satsar på förnybart. Batterier är ett dråpslag mot storskalig fossil elkraft och kärnkraft. Men hur är det med miljöfrågan?

Allt mänskligheten producerar skapar förstörelse. Hur vi odlar mat, hur vi hanterar skogen, hur vi producerar kläder, bilar, bostäder. Men frågan är inte om produktionen är smutsig utan hur mycket den förstör i förhållande till klimatkrisen och dagens produktion.

Och då har alla som är kritiska till batteriproduktion ett stort intellektuellt problem.

Alternativet, den produktion vi har idag, är nämligen ett mycket mycket större miljöproblem.

En enkel bild förklarar allt.

För att byta till förnybart vad gäller all energi blir förstörelsen mycket mindre än om vi fortsätter pumpa upp olja, gas och gräva upp kol. Man kan inte diskutera ny teknik som något separat, skilt från den förstörelse vi lever med idag.

Självklart ska vi ställa krav på återvinning av batterier (vilket går till nästan 100%), självklart ska gruvor skötas med robotar och inte fattigas händer, självklart slåss vi för arbetsmiljö och rening men det är inte argument mot batterier, det är argument för.

De som hävdar att batterier innebär att vi ”i väst” blir beroende av andra stater, som Kina, glömmer att vi i väst lever på att skydda diktatorer över hela den råvaruproducerande kedjan. Det är vår konsumtion av skitig energi som håller diktatorer som Saudiarabiens under armarna, Putin bygger sin makt på den, tittar man på imperialismen genom årtiondena så är det just smutsig billig energi nationerna använt sin makt till att kontrollera och stjäla.

Samtidigt glömmer man teknikutvecklingen, det går att göra allt mer energitäta batterier av nya ämnen, svensk forskare tar fram träbatterier, att Northvolt misslyckats med att skapa industriell produktion är inget argument för att andra inte skulle klara det.

Faktiskt räcker dagens globala produktionskapacitet för att hantera de batterilager vi behöver för att få ett energisystem helt baserat på förnybart. Och priset rasar i samma takt som solcellerna gjort. (Nyligen gav kinesiska CATL världens batteriproducenter mardrömmar genom att sänka priset med 40% rakt av).

Men hur formar vi en vänsterpolitik runt dessa celler?

För det första genom att stödja så de sprids till lokal produktion och lagring. Alla kan äga batterier, de behöver inte ens stå hemma utan kan vara vid en lokal solpark. Tillsammans stödjer vi då elnäten och får betalt för att göra det.

Har man dem hemma, som jag har, kan man förstås utveckla ett annat boende. Jag kan stänga av elnätet och klara mig helt på batteri och solel även om jag inte vill det. Jag tycker det är bättre klimatpolitik att jag exporterar så mycket solel jag kan. (Jag har väldigt mycket solceller på tomten.) Men elnätsbolagen hotar idag med straffavgifter för den som exporterar mycket ren el till andra. Det är uppochnervända världen, men fortsätter de den politiken kan man alltså kliva ur deras gemenskap. ETC Bygg tar idag fram ett parhus i Hultsfred som ska klara sig ”helt själv”. Elbilarna blir reservlagret vid problem. Fördelen med det är förstås att man kan bygga på mark där det inte finns infrastruktur. Huset försörjer sig själv.

En riktig vänsterpolitik handlar om att ge rejäla bidrag till enskilda användare för att sprida energimakten till medborgarna, inte till Vattenfall. Tusentals små lokala energilager gör att elnäten inte behöver byggas om lika mycket, vi sparar genom att använda det vi redan har.

Batterier innebär också lägre elpriser eftersom fler kan försörja sig själva dygnet runt och alla kan få betalt för att stödja den så kallade frekvenshandeln, som gör elnätet stabilt även när kärnkraftverken snabbstoppas. (Det var batterier som stabiliserade finska och svenska elnätet när deras nya kärnkraft fick problem.)

En riktig klimatpolitik handlar om att välja de mindre utsläppen mot de stora.

En socialdemokratisk politik skulle vara att på allvar reglera de privata elnätsmonopolen. Idag förstör de omställningen för både små och stora aktörer. Det är en onödig mellanhand, kommen ur gammal girighet.

Ett exempel.

Jag frågor en elnätsägare om jag kan stänga av elnätet till mig och därmed spara pengar själv och spara elnätet åt dem (de säger sig vara oroliga av att jag exporterar så mycket).

Svaret blev att jag då måste betala en ny anslutningsavgift på 25 000 kr om jag vill slå på elnätet igen, trots att jag redan har betalat alla apparater och ledningar flera gånger om redan. Och när de själva har elavbrott finns inga kostnader när elen slås på igen.

Märklig logik. 

Men inte om man förstår att målet med verksamheten är bolagets vinst, inte att stödja klimatarbetet.