Men i själva verket är demokrati något som har skapats och utvecklats där socialistiska rörelser, feminister, arbetarrörelser genom sina krav och sin kamp har hindrat motståndarna, alltså de som äger samhället, att enväldigt få härska.

Utan arbetarrörelsens motmakt och demokratiska organisering skulle Sverige inte ha varit en demokrati. Det är nämligen den organiseringen som också tvingar motståndarna att organisera sig och använda demokratin istället för den råa maktens övervåld.

Vi vet ju vad som händer i kapitalistiska länder där det inte finns någon radikal socialistisk motkraft. Det blir som Putins Ryssland. Eller militärens Thailand. Den verkliga garanten för demokratisk utveckling är socialistiska krafter som slåss för det.

Men det betyder också att socialister som inte slåss för det faktiskt förstör demokrati.

Rättare sagt, det går inte att vara socialist och antidemokrat.

Det går inte att vara ett korrupt parti som köper stöd med oljepengar som Brasilens PT och påstå sig vara socialistiskt. Den nya militärmakten runt Bolsonaro har vunnit de platserna genom PT:s förfall och misslyckande.

Om de som kallar sig socialister inte kan utvidga demokratin och försvara den, ja då blir det motståndarna som vinner.

Det gäller självklart Kuba – och det gäller Venezuela.

Varje antydan till förtryck av opposition eller medier eller organisering från motståndarna betyder ett sluttande plan mot korruption, maktmissbruk. Nicaraguas förfall är ett annat sorgens exempel.

Det här är självklarheter som tänkande socialister lärde sig efter 1918 i Ryssland. Utan demokrati går det inte att skapa ett friare samhälle där individen får det bättre, där livet tar sig ur ekonomiska tvångströjor och där det gemensamma skyddas genom aktivt stöd från alla de som annars är maktlösa. Det finns inga ursäkter och inga genvägar.

Det finns bara metoden mera demokrati. Ständigt ökad demokrati, ja, även över ekonomi.

Samtidigt finns det en envis och återkommande reaktion från en del som kallar sig socialister (ofta kommer det här från amerikansk vänster) att försvara det korrupta och misslyckade därför att motståndaren är vidrig. Det vill säga USA.

Ja, Trump-regeringen är en reaktionär imperialistisk makt liksom föregångare och det är självklart att denna makt gör allt den kan för att öka de styrande i USA:s makt, men det är inget försvar för korruption i ett arbetarparti. Eller ett argument för den förvridna statsapparat som militären i Venezuela idag håller vid liv.

Vore Maduro socialist (vilket han aldrig har varit) så skulle han givetvis utlysa nyval om sin post och därmed öka demokratin.

Det finns inget som ursäktar förtryck.

Socialisters enda sanna argument är mer demokrati. Att USA vill krossa demokrati i andra länder (man har gjort det många gånger) betyder inte att korruption och maktmissbruk är ett positivt alternativ.

Och det betyder att den vänster som försvarar förstörande politiska ledare (se Ortega ge order om att skjuta ett opponerande folk) aldrig kommer att komma ur den spegelvärld de lever i, där Putin (denne reaktionäre kapitalist) plötsligt blir sedd som något positivt ihop med Assad i Syrien eftersom USA stöder motståndet. Eller där några försökte ursäkta samma Putins övergrepp mot Ukraina därför att de oligarkerna samarbetade med fascister. Med USA:s gillande.

Men man kan inte försvara krig, diktatur, manipulation och förtryck med argumentet att motståndaren är falsk, ljuger och manipulerar.

Att vänstern i bred mening har haft svårt att förstå demokratins roll historiskt är en underdrift. Demokrati är ett självändamål, inte något som är bra för att bygga motstånd, men som sedan kan bortförklaras när den egna makten hotas. Mera demokrati är målet, inte medlet.

På 70-talet kallade vi i ETC de svenska vänstergrupperna ”diplomatpartier” eftersom de alla ideologiskt anslöt sig till en ambassad som var ”de goda”. Det kunde vara Sovjet, Kina, Albanien eller Vietnam. Varje kritik av diktaturen och förtryck i de länderna var förräderi mot ”saken”. Vi var därför stolta förrädare då. Gång på gång.

Idag pågår de stora demokratiska kamperna genom socialisters agerande (med andra rörelser såklart). Se Indien där 200 miljoner arbetare var i strejk. Se Kina där fria fackföreningar försöker skapas (och jo, partiet kommer att försöka krossa dem). Se USA där nya socialister börjar skapa motstånd mot både Wall Street och klimatförstörelsen. Och se Europa där en klimatrörelse faktiskt börjar växa och säger att vi inte bryr oss om ursäkter och låssasomställning utan kräver ordentliga investeringar och demokratisk kontroll över utsläpparna. Preem har inte rätt att förstöra med fördubblade utsläpp. Till exempel.

De som förstört är inte heller de vi ska lyssna på när räddningsprojektet skapas.

Det gäller klimat likaväl som demokrati.

Det finns inga ursäkter för ledarna som har förstört projekt som andades hopp om en rättvisare vardag.

De förtjänar inget stöd.

Oberoende av vad de kallar sig.

Det finns ett enkelt lackmuspapper som visar att de inte är det de säger.

Utan demokrati, ingen socialism.

Och vice versa.