Julen närmar sig. En efterlängtad högtid med välbehövlig ledighet och tid för familjen för många. Den ensammaste eller mest ångestfyllda tiden på året för andra. De ekonomiska och sociala klyftorna blir liksom tydligare just kring jul, även om de är lika stora året om, och det speglar sig naturligtvis i våra känslor inför helgerna som kommer.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Kommersialiseringen av julen är ett faktum sedan länge och julhandeln fortsätter att slå rekord år efter år. De som kan överöser nära och kära med klappar och förutom att gåvorna blir fler och fler blir de också dyrare och dyrare.
För många blir det nödvändigt att köpa på avbetalning eller att ta ett lån för att ha råd, andra saknar helt de ekonomiska förutsättningar som behövs för att kunna fira jul. Ungefär 13 procent av Sveriges alla barn lever till exempel i fattigdom.
Välgörenhetsorganisationer och kyrkan finns där för de mest behövande och massor med enskilda ställer upp. Solidariteten med utsatta tycks öka dramatiskt just nu kring jul och det vittnar väl om att julens andemening inte är helt passé.
Kanske är det också så att generositeten och givmildheten vi ser så här års är för att döva dåliga samveten. Vi vet ju alla att överkonsumtion går ut över vår miljö och många av oss tycker väl egentligen inte att julen ska vara den här köpfesten den har blivit, även om vi inte heller kan hejda oss själva mitt i julhysterin. Vi hamnar liksom i det, fast vi inte riktigt vill, och då känns det bra att få ge något också till den som inget har.
Men låt det vara hänt då, om det är samvetet som ligger bakom när solidariteten med utsatta ökar. Äntligen visar folk lite intresse för några andra än sig själva.
Jag älskar alla insamlingar som är och alla tillställningar för ensamma och utslagna som ordnas. Jag älskar att människor ger av sig själva till andra och att folk delar med sig av sitt eget överflöd till behövande här i Sverige eller ute i världen. Äntligen skymtar en gnutta kollektivism i det individcentrerade samhälle som är.
Skulle vi vara solidariska året om hade vi dock inte de här klyftorna till att börja med, och det behöver vi påminnas om tycker jag. För en lugnare och stabilare värld och minskade motsättningar mellan människor behöver skillnaderna mellan fattiga och rika minska. De lägst bemedlade måste helt enkelt få det bättre.
På min önskelista inför nästa år står en rättvis fördelningspolitik, en aktiv arbetsmarknadspolitik och möjligheter till god utbildning för alla.
Alla ni där ute som engagerar er för någon annan nu i jul, ni är grymma! Jag blir så himla glad att höra om er oavsett om ni skänkt julklappar till en insamling, bjudit in ensamma att fira jul eller köpt en get till en behövande familj.
Ni har betytt något för någon och det är stort! Vill ni fortsätta göra skillnad ska ni ta med er engagemanget och solidariteten in i nästa år. Slut upp kring och finns där för dem som behöver det. Alla insatser räknas och alla kan göra något. Tillsammans kan vi göra Sverige och världen till en bättre plats. Ja, vi kan faktiskt alla göra skillnad!
En god jul, ett gott nytt år och massor med kärlek önskar jag er.
