Men är något säkert längre?
Jag vet inte, jag.
I en nation som är så oerhört rik och så oerhört fattig, samtidigt extremt avancerad och extremt underutvecklad. Sofistikerad och enfaldig. Sedan länge manipulerad av ett politiskt system där två växelverkande partier gör något helt annat än att representera majoritetens intressen, behov och påfrestningar.
De flesta amerikaner anser att USA är på väg åt fel håll.
Eller i alla fall att de själva blivit kvarlämnade.
27 miljoner är arbetslösa.
33 miljoner saknar sjukförsäkring.
34 miljoner är fattiga med ständig oro för bostad och mat och försörjning.
Ingen kan utmåla den amerikanska drömmen som något mer än nostalgisk föreställning.
Forskning av Raj Chetty, professor vid Harvard, visar att andelen som tjänar mer än sina föräldrar – ett vanligt sätt att mäta social rörlighet – har sjunkit från 90 procent bland dem födda 1940 till 50 procent bland dem födda på 80-talet. Och de är ojämnt fördelade. Sannolikheten att tjäna mer pengar än föregående generation är nästan dubbelt så hög i den rikaste halvan av befolkningen som i den fattigaste.
Enprocenterna rakar hem 20 procent av den totala inkomsten.
Under åren med Trump har tio miljardärer ökat sina förmögenheter med motsvarande 4 300 miljarder kronor (att jämföra med Sveriges hela BNP som i fjol var drygt 5 000 miljarder kronor).
När corona tvingade ned löntagare på knä kunde landets miljardärer njuta av att dessa löntagares skatter gick till att stimulera finansmarknaden, varpå de fortsatte att tjäna pengar. Åtta miljoner – varje minut.
Tre individer (Jeff Bezos, Bill Gates och Warren Buffett) äger lika mycket som den fattigaste hälften av amerikanska hushåll, enligt Forbes.
Miljardärernas förmögenheter har 1990–2020 ökat med 1 130 procent, räknat i dollarvärdet år 2020. Det är 200 gånger mer än medianens 5,4 procent.
USA är dysfunktionellt, en söndrad nation.
Till sist, med sådan koncentration av ekonomisk makt, tenderar demokratin att bli ett skådespel, men nu har det förlorade folket – alla de amerikaner som lämnats utan framtid, utan visioner – slutat applådera artigt.
Högerpopulisten formulerade vad de känner, han kanaliserade deras smärta, han talade om en längtan efter att få känna stolthet.
”Alltför länge har en liten grupp i vår nations huvudstad plockat åt sig regerandets belöningar medan folket har fått bära kostnaderna. Washington blomstrade, men folket fick inte dela dess rikedom. Politiker hade framgång, men jobben försvann och fabrikerna stängdes. Etablissemanget försvarade sig själv, men inte vårt lands medborgare. Deras segrar har inte varit era segrar. Deras triumfer har inte varit era triumfer”, sa Trump under sitt installationstal.
Nationen skälvde.
Trump är en demagog, en skattesmitande miljardär som blandar värdekonservativa löften med klassisk nationalism och rasism och och vit identitetspolitik och utspel om upprättelse för bortglömda kvinnor och män, för alla begklagansvärda.
Nej, det är inte märkligt att många attraheras av ett budskap om att torrlägga träsket, att rensa huvudstaden från korruption och egenmäktighet.
Mot detta ställs en mittenkandidat, sedan decennier marinerad i allt som är Washington. Bidens enda kvalitet är att han inte är Trump.
Kanske räcker det för att vinna valet.
USA behöver så oändligt mycket mer än vad han är kapabel att ge.
”När konfliktnivån ökar i ett samhälle, ökar svängningstalet hos människorna”, skriver Daniel Suhonen i Aftonbladet. Han efterlyser politiker som kan motsvara den stämningen, som Bernie Sanders eller Alexandria Ocasio-Cortez. Demokratisk vänsterpopulism. Annars är fältet öppet för högerpopulism, tilltagande auktoritär.
Vi kan bara hoppas att det inte är för sent i USA.
Vad som helst kan hända. Trump upprepar att han vägrar acceptera en förlust. Han har bett sina fascistmiliser att hålla ställningarna tills han ger order om något annat. Han har ägnat hela sin mandatperiod åt att misskreditera medier och institutioner. Han har förvandlat högsta domstolen till en juridisk stormtrupp. Hans parti är i förfall, utan några som helst skrupler. Över hela landet förvägras människor i detta nu att rösta. Hur många röster kommer att räknas? Republikanerna vill kasta tiotals miljoner.
Närmaste veckorna blir avgörande för USA.
Demokraternas etablissemang avskyr Sanders, hans kampanj motarbetades både 2016 och 2020. Partiets paralyserande ledning anser honom vara revolutionär när han citerar Franklin Delano Roosevelt:
”Vi har kommit till insikt om det faktum att verklig individuell frihet inte kan existera utan ekonomisk säkerhet och oberoende.”
Det går inte att bromsa förändringen. Demokraterna måste förstå att det finns en växande gräsrotsrörelse som snabbt samlar väljare och, framför allt, engagemang.
Idag anser 57 procent av demokratiska väljare att socialism är mer positivt laddat än kapitalism. Bland unga (18–24 år) är det 61 procent. I hela befolkningen är 40 procent öppna för socialism.
Samtidigt visar andra opinionsundersökningar att även de som har problem med begreppet gillar politiken det skulle medföra: avgiftsfri utbildning, utbyggd föräldraförsäkring, tillgänglig sjukvård, anställningstrygghet med mera.
Ocasio-Cortez kommer garanterat fortsätta göra ett enormt avtryck i amerikansk politik. Efter valet har hon sannolikt ett dubblerat antal progressiva omkring sig.
Sedan presidentkandidat 2028 eller 2032?
Biden har lovat politikens socialister och den gröna rörelsen att investera motsvarande 16 000 miljarder kronor i omställning. Han kommer inte att kunna backa.
Valet handlar om så mycket mer än Biden och Trump. De är inte framtiden. De är bara katastrof respektive skademinimering. Framtiden finns utanför det politiska spelet, bland krafter som identifierar ett gemensamt projekt, som har konkreta förslag på vad USA behöver, som inte slösar tid på polariseringens enkla ställningstaganden, som vill och kan fånga de förlorades vrede.
Dagens ETC har intervjuat sådana röster, från Black lives matter till tankesmedjor som samlar ojämlikhetsdata. De kan skilja mellan Trump och hans väljare. De vill åstadkomma. De är för, inte emot.
Tunneln är mörk och lång.
Men inte utan ljus eller slut.
USA kan bli något annat.
