Ignorerade och bortglömda arbetare tog plötsligt plats i offentlighetens ljus och ställde krav och ja, det första som hände var att de blev förlöjligade och skrattade åt.

Det andra som hände var att de blev gripna och beskjutna med vattenkanoner och tårgas. Men det som också hände var att de fick gehör. Macron levererade efter bara några veckors protester ett antal löften. Bland annat att övertidsarbete ska bli skattefritt, och att minimilönerna ska höjas med 100 euro i månaden. Den höjda skatten för vissa pensionärer ska också slopas.

Det är ännu svårt att säga om upproret kommer att omsättas i en hållbar organisering och hur den politiska agendan för rörelsen kommer att utkristallisera sig. Det återstår att se.

Men upproret är en mikroseger i den mån att det visar på kraften i folklig vrede. Hur rädda de styrande faktiskt kan bli. Samt i, vilket kanske är den viktigaste effekten, att den sätter ljuset på att klimatpolitiken måste genomföras på ett rättvist sätt. Så ser det ju inte ut i dag.

Samma vecka som Macron höll sitt tal där han bad om ursäkt till alla de som ”känner sig orättvist behandlade”, och samma vecka som klimatförhandlingarna i Katowice pågick, kom en annan nyhet. Lite i skymundan. En hög chef på Shell skröt, under ett sidoevent till Cop24, om att bolaget kunde ta åt sig, åtminstone en del av äran, för artikel 6 över huvud taget finns med i Parisavtalet. Artikel 6 handlar frivilliga marknadsmekanismer och handel med utsläppsrätter, som, om Shell får som de vill, gör att stora utsläppare kan köpa sig rätten att slippa minska sina utsläpp.

”Vi satte samman ett utkast och många av elementen i utkastet förekommer i Parisavtalet”, sa Shellchefen enligt en artikel i The Intercept.

I samma artikel säger Jesse Bragg, kommunikationschef på Corporate Accountability: ”På vissa sätt är jag rätt så tacksam att Shell var så ärliga om vad många klimatkämpar har sagt under lång tid: att de bolag som skapade den här krisen sitter med vid bordet och skriver de förmodade lösningarna för att ta oss ur den.”

Frågan om hur artikel 6 ska se ut sköts dock upp till nästa klimattoppmöte, då enighet inte kunde nås.

”Jag undrar om Shell också kan ta åt sig äran för att orden ”fossila bränslen”, ”olja” och ”gas” absolut inte ­förekommer någonstans i Parisavtalet. Det är som ett ­avtal för att förhindra lungcancer som inte nämner cigaretter”, twittrade Naomi Klein efter avslöjandet.

Ordningen där Shell och fossila lobbyister kan ha inflytande över förhandlingarna och vanliga människor får bära kostnaderna för omställning, måste ändras. De gula västarna, vars krav handlar om rättvisa, inte om att stoppa omställningsarbete, och socialister som Alexandria Ocasio-Cortez i USA, som börjar få kraft bakom kampen för en ”green new deal”, ett stimulansprogram för att bekämpa ojämlikhet och klimatförändringar samtidigt, skänker båda hopp om att 2019 har möjlighet att bli sundare än 2018.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.