BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Klagande var Playboy och Playboy vann. Det hela handlade alltså om nakenbilder.

Nakenbilder som inte fick spridas utan tillstånd, och som den holländska sajten dömdes för upphovsrättsbrott för att ha publicerat länkar till.

Vi stannar lite här för att kontemplera detta faktum.

När diskussionen i europeiska medier nu snurrar kring hyperlänkarnas varande – är de mer som gatuskyltar i cyberspace och inte som destinationer i sig, kan de verkligen ha med upphovsrättslagar att göra – växer en stilla vrede inom mig. Går Playboy och vinner ett mål om ofrivilligt spridda nakenbilder? Det här är en fråga där mängder av kvinnor funnit sig totalt rättslösa. Och utlämnade till att invänta politiskt opinionsarbete, utredningar, lagförslag, omröstningar, innan något som liknar en lag som kan skydda dem kommit på plats. Det finns sajter i USA där folk kan publicera nakenbilder och sexfilmer, mot de inblandades vilja, så kallad hämndporr, och som sedan drar in pengar på att kvinnor betalar 1 000-tals kronor i utbyte mot att få bilderna bortplockade.

Kvinnor kan alltså inte hindra nakenbilder på dem själva att spridas, men Playboy kan. En tydligare ironi över maktförhållandena kring kvinnors sexualitet och kroppar går väl knappast att hitta?

Förra veckan hittades 31-åriga italienskan Tiziana Cantone död i sitt hem. Polisen misstänker självmord. Tiziana Cantone blev tillintetgjord, hånad och kränkt efter att en sexfilm hon och en partner spelat in lades upp på nätet av hennes ex-pojkvän och blev viral. Redigerade bilder från filmen har spridits, meningar hon säger i filmen har tryckts upp på t-shirtar. Ofta har filmer och bilder delats med hennes fulla namn utskrivet. Hon vann en långdragen rättstvist som tvingade Facebook att ta ner kränkande bilder av henne, men fick själv stå för de skyhöga rättegångskostnaderna. Hon bytte namn och flyttade. Men hon kunde inte komma undan de ständiga kränkningarna som förföljde henne online. Det här är vad hämndporr kostar på riktigt.

Men i EU-domstolen handlade det inte om sådana kostnader. Det handlade istället om förlorade intäkter. Samt att sajten som publicerat länkarna skulle ha gjort det i vinstsyfte, ett syfte som nätkvinnohatare sällan har.

Det pågår också ett intressant mål i Nordirland där en 14-årig tjej har stämt Facebook, samt en man som kommit över en nakenbild på henne genom utpressning och publicerat på en så kallad skamsida. En nakenbild på en 14-åring blir alltså liggande på en Facebooksida, samma företag som knappt låter amningsbilder ligga ett dygn.

Men right to be forgotten-mål är inte tillräckliga. Det handlar inte bara om att de som äger sajterna där bilder publicerats, ska tvingas ta ner dem. Den som har spridit bilderna har begått ett brott och måste också lagföras. Detta är i flera länder på gång. I februari kom ett betänkande kring lagstiftning kring spridandet av sexuella bilder utan samtycke. Det är på tiden. Det återstår dock att se hur mycket resurser som kommer läggas på att beivra brotten. Där mediebolag har stora resurser att lägga på att jaga och stämma folk som bryter mot upphovsrätten, måste brottsoffer förlita sig på rättssystemet. Jag ser framför mig en ny kategori brott där "Förundersökning nedlagd" blir det vanligaste svaret.

Att den kommersiella upphovsrätten är viktigare än kvinnors rätt till sina kroppar i vårt samhälle är riktigt skevt. Ska man värdera allvaret i frågorna borde förhållandet vara det omvända. Den här texten, varsågod, den kan du publicera hur mycket du vill. Men mina avklädda bilder ger du fan i.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.