Men vilka är egentligen trälarna idag?
De är naturligtvis många, de finns i prostitutionen, bland fattiga småbrukare, i hushållsarbete, på gig-uppdrag, som timanställda i hemtjänsten, bland migranter på flykt – och de finns över hela världen…
Men de finns också där vi kanske inte tror. Som på den lokala pizzerian och på skobygget i den egna kommunen.
Arbetsdagar på 12–16 timmar i en underbemannad restaurang där hon sover i ett kyffe i källaren, för en lön på 2 000 kronor. Först månader senare förstår Aura, som jobbar på en pizzeria i Arjeplog att hon är grundlurad.
Byggnadsarbetaren Wilder, som renoverar skolor och sjukhus i Sverige, bor i ett garage. I garaget finns varken el eller rinnande vatten. Ingen toalett. Ingen dusch. Fyra vuxna män på 17 kvadratmeter bakom chefens bilar. Chefen kan komma med resterna av sin pizza som lön efter 15 timmars arbete.
Det är två – av många – exempel ur Elinor Torps senaste bok ”Vi, skuggorna” – antagligen årets bästa, skarpaste och mest välskrivna bok, som på ett gastkramande sätt synliggör hur det svenska samhället har släppt fältet fritt för arbetslivskriminella att utnyttja människor, mitt ibland oss.
Elinor Torp ser en trend, och den är inte koncentrerad till storstäderna. Över hela landet slarvas det. Samma visa på varje ort: Det kan handla om en kommun i toppen, med ett kommunalt fastighetsbolag som beställare. Små firmor, ofta med utländsk arbetskraft, som underentreprenörer längst ner i kedjan. Och trenden är definitivt växande, sedan 5-7 år tillbaka. Några eldsjälar på myndigheterna ser, framför allt i branscherna transport, städ och bygg, att en rad företag är i händerna på kriminella.
Men inte mycket händer. Facket kan försöka få ut Arbetsmiljöverket på kontroller – men inspektörerna har inte tid. Myndigheterna samverkar inte för att ta itu med problemet, det finns få domar och verksamheterna fortsätter.
Det är ingen slump att de arbetslivskriminella söker sig till Sverige, hävdar Elinor Torp. Vi har nämligen sämst koll i Norden. Jämför med till exempel Norge. Där finns en strategi och en politisk tanke som omsätts i sådant som fältarbete som stör kriminella, till exempel genom span i sociala medier, genom kameror vid bankomater, analyser av banktransaktioner och utbildning av offentliga beställare som lär sig att välja bort kriminella vid upphandlingar.
Det blir en annorlunda första maj i år, en digital sådan. Reformisterna uppmanar oss alla att hänga röda tyg från våra balkonger, dokumenterat med bilder i sociala medier och flyktingrörelsen har samlat 50 organisationer som tillsammans agerar på Facebook för ett mänsklig flyktingpolitik.
Alla som skulle talat i första maj-tågen gör det i stället digitalt.
Låt oss hoppas att vi hunnit bli så vana vid videorummet att vi skapar den känsla av allvar och solidaritet med arbetande och arbetslösa ”trälar uti alla stater” som första maj är årets viktigaste dag för att påminna oss om.
Mina tankar går i år i första hand till Aura, Wilder och alla de trälar som delar deras villkor. Och det är inte bara myndigheterna som kan göra skillnad för att stoppa detta. Vi borde alla haja, när vi köper mat, beställer tjänster och anlitar hantverkare: Två hundringar för att klippa håret eller några tior för en falafel, är det rimligt?
PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC
Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
