ETC-tidningen Efter Arbetet var bland de första att rapportera om Fas 3. I januari 2011 intervjuade jag Eliana Carvacho och Gyöngyver Meszaros som vittnade om en förnedrande tillvaro hos Fas 3-företaget Jobbfabriken i Malmö. Ägaren Ivan Daza var den mest framgångsrika i denna nya lukrativa bransch.

Under Göran Perssons tid gömdes långtidsarbetslösa undan i mer eller mindre lyckade Ams-projekt. När alliansen tillträdde outsourcades plötsligt hela verksamheten, ersättningen till de arbetslösa sänktes till svältnivåer och all utbildning stoppades. Med svidande piskor skulle människor drivas tillbaka in på arbetsmarknaden. Men metoden fungerade inte. Fas 3 blev avstjälpningsplats där fler deltagare dog än fick ett jobb. 

Många knäckta människor började höra av sig som var hopplöst fast i Fas 3. De kände sig utnyttjade och tvingade genomföra meningslösa uppgifter utan att komma en tum närmare ett jobb. Men ingen vågade framföra kritik offentligt av rädsla för att Arbetsförmedlingen skulle dra in den lilla ersättning de ändå hade. Ingen förutom de två kvinnorna i Malmö. Och mycket riktigt. Efter artikeln publicerades kastades de ut från Jobbfabriken.

Med åren växte Fas 3 växte till Sveriges största arbetsgivare. Branschen omsatte miljarder och Ivan Daza tjänade personligen över 14,7 miljoner kronor på Fas 3. Men nu börjar saker röra på sig. I förra veckan gick Dazas bolag i konkurs och Ylva Johansson, en högljudd Fas 3-kritiker, är ny arbetsmarknadsminister. Det är på tiden att Sverige får en värdig arbetsmarknadspolitik.