Nu närmar det sig, klockan sju ikväll ställer sig Stefan Löfven på scenen i Almedalen för att axla det ansvar som opinionen signalerar att han kommer att få: Sveriges nästa statsminister.

Men vad kommer Socialdemokraternas ordförande att säga ikväll?

Och – kanske viktigare – vad kommer han inte att säga?

Idag diskuterade jag och Yonna Waltersson, Dagens Arena, den saken på Hamnplan här i Visby. Önskelistan blev omfattande. Ett tydligt ställningstagande mot rasism (nazistiska Svenskarnas parti fortsätter sprida sitt hatbudskap och på fredag får de sällskap av Sverigedemokraterna). En insats för att öka den egna trovärdigheten vad gäller jämställdhet. Fokus på S-politik snarare än på att angripa Fredrik Reinfeldt. Konkretisering av miljö- och klimatpolitik.

Jag ska bocka av vad som faktiskt nämns.

Men en rad tror jag förblir blank.

Den innehåller: Finns det politiskt mod och ideologisk styrka hos Socialdemokraterna att visa att ekonomiskt ansvarstagande inte först och främst handlar om att uppfylla överskottsmål, utan om att genomföra de reformer som krävs för en konsekvent välfärd och för att utjämna klyftorna som sittande regering rivit upp?

Framtidspartiet – vågar det formulera en framtid, även om utmaningen blir att väljarna inför september måste förstå varför och hur?

Ett väldigt konkret exempel:

Finns det några utsikter att Stefan Löfven ikväll öppnar för att Sverige – efter åtta år av dränering – kan behöva höjda skatter?

– Jag tänker inte jag gå in i en valrörelse och säga: ”De här pengarna tar vi ifrån dig trots att de redan finns i hushållskassan.” Däremot ska vi ha en annan fördelningsprofil, sa han när jag intervjuade honom inför första numret av Dagens ETC, apropå regeringens femte och senaste jobbskatteavdrag.

Hur går det ihop med ett parti som vill vara reformistiskt och ha EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020? frågade jag.

– Har vi råd med det vi vill göra? Ja, det har vi. Det finns andra inkomstkällor. Det ser jag när jag tittar i statsbudgeten, sa Stefan Löfven.

Mycket längre än så kom vi inte den gången. Han citerade partiprogrammet. Han brukar göra det. ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde och lika rätt.”

Stefan Löfven har akterseglat regeringen. Han kan tänka stort. Han kan unna sig det. Han kan tänka socialdemokratiskt. Reformer, en stat som bryr sig och griper in där det behövs, som satsar när det krävs.

Moderaterna har under decennier stämplat Socialdemokraterna som ett passiviserande bidragsparti. Stefan Löfven måste frigöra sig från alliansens retorik, från den motsättning som Fredrik Reinfeldt med småsyskon försöker skapa, om att det politiska fältet spänner från spara till slösa.

Stefan Löfven kan kliva upp på scenen och vara socialdemokrat.

På riktigt.

Och han får hemskt gärna överraska mig.