På Ikeas möbelfabrik i Danville, Virginia, tvingades arbetare för ett par år sedan att skriva under avtal där de avsade sig sina fackliga rättigheter. Bolaget anlitade en advokatbyrå inriktad på union-busting, kampanjer inriktade på att försvaga facket och att övertyga arbetarna om att de åtta dollar de tjänade i timmen var helt okej, trots att det var elva dollar mindre än vad kollegorna på samma jobb i Sverige fick.
Union-busting är vanligt i USA, men sällan förknippas metoden med Sverige. Men det börjar förändras. Union-busting är nu också en svensk företeelse.
Peter är servitör och vän till mig. Han arbetar på en välrenommerad restaurang i centrala Stockholm. Han har ett långt arbetsliv bakom sig på Stockholms finrestauranger och lyxhotell. Peter är uppskattad och mycket kompetent.
Ägaren på Peters arbetsplats har, behändigt nog, alltid en advokat tillhanda om det skulle hända något. Länge gjorde det inte det. Små protester från enskilda anställda slogs ned med tomma löften och quick-fixar. Effektiva och väl inarbetade smutskastningskampanjer höll de anställda utanför facket. Gratis sprit och öl efter de olagligt långa arbetspassen hjälpte till att hålla de anställda i styr. Lagar och kollektivavtal var fina ord på papper, men inget man behövde ta på allvar: ”vi är ju som en enda stor familj här”.
En dag organiserade sig en del av personalen. Trötta på att ta oförtjänt skit. Trötta på att jobba gratis, trötta på dålig arbetsmiljö och på arbetsgivarens vårdslöshet med lagar och regler. Peter valdes att leda den lokala fackliga organisationen. Nu skulle saker vända.
Två år senare, efter att arbetsgivaren hade försökt allt från omplacering till psykisk misshandel och smutskastning fick -slutligen Peter sitt avsked i handen – två dagar före jul.
Hur det går med uppsägningen är ännu skrivet i stjärnorna. Facket har överklagat. Och vi tänker inte ge oss.
I december rapporterades det att det är ovanligt att fackligt aktiva i Sverige får sparken. De får dock ofta stå ut med sämre löneutveckling, tristare arbetsuppgifter och omplacering. Jag känner inte en enda fackligt aktiv som har haft ett smärtfritt arbetsliv. I alldeles för många fall lyckas arbetsgivarna krossa spirande fackliga arbetsplatsinitiativ genom mobbning, utfrysning, smutskastning och med illa dolda hot om konsekvenser. Några aktivister biter ihop och kämpar vidare. Andra bryts ned. Tiden med en arbetsmarknad där arbetsgivarna respekterar sin motpart är över. Union-busting finns nu mitt bland oss.
I Danville tog Ikea-arbetarna till slut kamp mot union-bustingen och organiserade sig. De är på sin vakt mot nya försök att splittra facket och försvaga dess roll.
Det måste vi också vara.