Men det man inte talade lika högt om är att det görs på bekostnad av en annan grupp: ungdomarna. För att finansiera reformen sänks nämligen gränsen för när man börjar betala för tandvård – från 23 till 19 år. Förändringarna träder i kraft redan vid årsskiftet, alltså om bara några månader. 

– Vi måste använda tandvårdens resurser där behovet är som störst, och det är det för just äldre med sämre munhälsa, sa socialminister Jakob Forssmed (KD) till SVT.

Den som välsignats med problemfria tänder behöver kanske inte oroa sig, men har man behov av tandställning, käkkirurgi eller andra ingrepp är läget ett annat. Och det är inte bara de som behöver hjälp i framtiden som drabbas, utan även patienter med pågående behandlingar, där nya behov uppstår längs vägen. 

Ett sådant fall är snart 19-åriga Linn som bor i en kommun tillhörandes Västra Götalandsregionen. Hennes mamma Camilla, 55, som varit med sin dotter på Folktandvården för att sätta sig in i det ganska komplicerade fallet, berättar om hur behandlingen nu ser ut att bli en dyr historia.

–  Planen var tandställningsbehandling under ett och ett halvt år, sedan en käkoperation, för att få ordning på bettet, säger Camilla.

Om något år ska tandställningen tas bort, men av oförutsedda medicinska skäl – behandlingen hade andra effekter än man räknat med – ser den planerade käkoperationen inte ut att bli av. Som en konsekvens av det behöver Linn två ersättningständer, för att täppa till luckor i underkäken.

Det klassas som en separat behandling, eftersom det inte var med i planen från början, och blir alltså inte avgiftsfri. 2025 fyller Linn 20 år, och måste då betala för sin tandvård enligt de nya reglerna. Kostnaden för ersättningständerna väntas landa på cirka 40 000 kronor. 

Har man dålig tandhälsa som barn har man det ofta som vuxen.

En satsning på äldres tandhälsa är efterlängtad: många äldre har inte råd att gå till tandläkaren, samtidigt som äldre personer löper högre risk att drabbas av bland annat karies. Men det är kontraproduktivt att låta unga bära kostnaden för reformen: har man dålig tandhälsa som barn har man det ofta som vuxen.

– En bekant till personalen på Folktandvården frågade regeringen om det här. Hon fick till svar att de prioriterar de äldre, helt enkelt, säger Camilla.

Tandvård är dessutom en utpräglad klassfråga. Det är betydligt vanligare att gå till tandläkaren om man bor i ett socioekonomiskt starkt område. Även vad gäller antalet intakta tänder är skillnaderna enorma mellan den sämsta och bästa socioekonomiska gruppen. I den senare har hela 95 procent minst 20 kvarvarande tänder – i den svagare gruppen är andelen bara 73,8 procent. 

Exakt hur övergången går till är ännu inte klart. Personalen, vars bemötande Camilla och Linn betonar att de är mycket nöjda med, är bakbundna eftersom de inte vet vad de kan lova. Övergångsreglerna kommer efter att riksdagen fattat beslut. Sveriges kommuner och regioner kommer att rekommendera en miniminivå och reglerna beslutas sedan av respektive region. 

Men förra gången åldersgränsen sänktes i Västra Götaland – då från 24 till 23 – gick det fort, och man gjorde inga undantag, berättar personalen för Camilla. Det sätter både patienter och vårdgivare i en knepig sits: patienterna för att de nu kan tvingas prioritera bort tandhälsan eller ta lån för att ha råd, och vårdgivarna för att de gjort planer som inte går att fullfölja – och blir budbärare av de dåliga nyheterna.

Aftonbladet skrev nyligen om Melvin som nu måste betala 100 000 kronor för en käkoperation. I Västra Götaland ligger kostnaden för tandreglering mellan nästan 14 000 och drygt 46 000 kronor. En enkel tandutdragning kostar 1245 kronor. Hur många 20-åringar har sådana marginaler i sin ekonomi?

Linn vikarierar inom barnomsorgen och Camilla jobbar inom fordonsindustrin. Det handlar alltså inte om en familj med oändliga resurser. Men det lutar åt att Linn går vidare med behandlingen, även om det kommer att kosta, berättar mamma Camilla.

– Jag kommer nog kunna hjälpa henne, så vi har tur. Samtidigt är det pengar som skulle ha gått till en insats till en bostad. Vi har diskuterat om man skulle skippa det, men samtidigt kan det bli svårare att göra det senare. 

I det här fallet har man prioriterat äldre före ungdomar.

Inför valet gjorde Sverigedemokraterna en stor sak av att man ville satsa på tandvården. I sitt valmanifest skrev partiet att samma högkostnadsskydd som gäller i sjukvården borde gälla även i tandvården. När de nu sitter vid makten gör de i stället tandvården dyrare för hundratusentals unga. 

Politik handlar om att prioritera, och i det här fallet har man prioriterat äldre före ungdomar. Samtidigt går hälften av reformutrymmet i regeringens budget till skattesänkningar, på tal om prioriteringar. Och man valde inte att finansiera tandvårdsreformen genom att beskatta de rikaste, till exempel genom förmögenhetsskatt eller arvsskatt. I stället låter man ungdomarna betala. 

Tidöpolitik är att sparka på den som redan ligger, skrev Leo Vene i en kolumn häromdagen. Nu är det unga med behov av tandvård som får ta emot sparkarna. Vilken grupp drabbast härnäst?