Den fjärde oktober kommer nyheten om en brand i centrala Uppsala. Många är vi som i panik ser nyhetsbilderna där lågorna slår ut genom fönstren på båda sidor av hörnbyggnanden på Svartbäcksgatan 32. I lokalen som brinner finns föreningen Ungdomens Hus, ofta bara kallad Huset, med replokaler, café och skejtramp inomhus.

I egenskap av medlemsstyrd förening har Huset varit en unik mötesplats, som i snart 40 år gett ungdomar makten att styra sin fritid och göra den meningsfull på sina egna villkor.

Det är dessutom helt nyktert, och erbjuder därmed ett rum som inte kan motsvaras av varken krogar, caféer, klubbar eller andra kommersiella verksamheter. Huset är kort och gott en fristad i en alltmer kommersialiserad stad, unik inte bara i Uppsala utan i hela landet.

Branden släcks och ingen kommer till skada, men skadorna på huset är omfattande och i dagsläget har föreningen inte tillgång till sina lokaler. Efteråt intervjuas David, som repade i lokalen när det började brinna, av SVT Nyheter. Han berättar hur de först försökte släcka branden för att snart i stället utrymma.

– Det är fucked up, säger han och berättar samtidigt om oron kring att föreningen nu kommer tvingas flytta.

Oron är befogad. Kommunen har tidigare utlovat renovering och, som ersättare, likvärdiga centralt benägna lokaler. Alternativet som lagts fram är dock otillfredsställande – i stället för sekelskifteshuset i centrum har kommunen erbjudit lokaler i en nedlagd skola i ett industriområde en bra bit utanför stan. En namninsamling har startats, där föreningen själva beskriver det som att de kastas ut ur stadskärnan.

Siffror från 2021 visar att en tredjedel av landets unga är missnöjda med sin fritid. I regeringens budgetproposition för 2025 går det att läsa om hur ungas föreningsengagemang fortsätter att minska. Fritidskortet, en satsning som ska ge unga ökad tillgång till idrott, kultur och friluftsliv, presenteras som en möjlig väg ur detta, men målgruppen för den satsningen är barn upp till 16 år.

Nu, precis som på1980-talet då Ungdomens Hus grundas, ser det alltså mörkt ut för åldersgruppen 16–25. Och det råkar ju också vara just den målgrupp som Ungdomens Hus verksamhet riktar sig till.

Husets historia har rötter åt flera håll. Redan 1983 bildas Föreningen för drogfri ungdomskultur. Kraven stavas centralt benägna replokaler, en egen scen och en samordnande organisation för unga med musikintresse. Parallellt växer intresset bland kyrkornas ungdomsgrupper för ett ideellt drivet café, och Kommunistisk ungdom startar en aktionsgrupp tillsammans med SSU-medlemmar.

När DN 2014 ska introducera Socialdemokraternas nya ekonomiskpolitiska talesperson görs det med en intervju från Ungdomens Hus. Hon som senare kom att bli både partiledare och landets första kvinnliga statsminister var nämligen engagerad i kampen om huset när föreningen startade i mitten av 1980-talet.

Magdalena Andersson påtalar i intervjun att det var modigt av politikerna som gick ungdomarnas krav till mötes: att de inte bara erbjöd lokalen på Svartbäcksgatan, utan också godkände en renovering för att göra plats för det som idag är lokalens stora scen.

Sedan Magdalena Anderssons dagar i styrelsen har det varit en ständig kamp i föreningen för att få stanna kvar. Det ekonomiska och politiska stödet har vacklat, men föreningen har fortsatt kämpa. Redan när föreningen firade 25 år, 2013, var frågan om renovering och tillgänglighetsanpassning av lokalerna aktuell. Sedan dess har ytterligare år förflutit, men ingen renovering har skett. Modet tycks ha sviktat i den svenska politiken.

Med tanke på ungdomspolitikens mål borde fokus i debatten ligga på att varje stad ska ha ett ungdomshus, inte på att efter snart 40 års kamp slutligen döda den unika och ungdomsstyrda verksamheten.

Den tragiska branden på Svartbäcksgatan 32 får inte bli ett svepskäl för kommunen att en gång för alla få död på föreningen, för kraven som läggs fram under 1980-talet är lika aktuella idag som då.

Ungdomar behöver även idag mötesplatser och fysiska rum utan krav på konsumtion. Det som krävs är modiga politiker, som återigen vågar satsa på ungdomars rätt till en meningsfull fritid.