I helgen skakades Stockholm av flera våldsdåd. Sju skjutningar på 24 timmar. I Farsta dör en pojke i 15-års åldern mitt i ett centrum i en av Stockholmsförorterna. Han dör på platsen. Igår avled en annan av de fyra, en man i 45-årsåldern, som träffades av kulorna där. Klockan var runt sex på kvällen en lördag vid entrén till tunnelbanan. En plats som många rör sig på, den här kvällen var inget undantag, det var ljust och vackert ute, folk var på väg hem från kalas och andra var på väg till festligheter.

En bekant på Facebook var först på plats och den som larmade 112. Hon skriver i ett inlägg att de satt och fikade i centrum och blev vittnen till hela händelseförloppet. Tillsammans med sin väninna – som är sjuksköterska – sprang hon ner och försökte rädda livet på mannen som skadades, han som nu är avliden:

”Min vän höll på att rädda livet på en… man som träffades med två skott i magen. När ambulansen kom så sa jag att de ska springa till honom för att det är för sent för pojken bredvid. Han träffades i bakhuvud från nära håll och i ryggen.” 

Det såg hon.

Vi får senare veta att pojken var på väg för att umgås med sina kompisar. Kanske skulle han till tivolit som låg några stationer bort. Än så länge vet vi inte om skotten var ämnade för honom. Polisen säger att motivbilden är ”grumlig”. De tre andra som träffades i attacken var antagligen förbipasserande. Polisen säger att det var ett militärt automatvapen som användes och ett stort antal skott som avlossats på platsen.

Två gärningsmän grips senare.

Många frågor är obesvarade. Varför är det så lätt för unga att få tag på vapen? Varför dras så många in i kriminalitet? Hur stoppar vi att det ens händer?

Men från regeringen blir man inte lugnad, blodet på gatan hann knappt torka innan det var dags att dra fram populistiska storsläggan. På sin Facebook skriver Ukf Kristersson: 

”Det är därför vi nu lägger om politiken.” 

Som om det är den viktigaste poängen att göra. Sedan fortsätter han: ”Fler kommer låsas in mycket längre, en del utan tidsgräns. Fler kommer att visas ut och aldrig få komma tillbaka. Och fler barn som uppfostras in i kriminalitet kommer att omhändertas.”

Han nämner det förebyggande arbetet ytterst pliktskyldigt och endast i förbifarten samtidigt som han bakar ihop det med krav:

”Samtidigt måste fler lära sig språket, klara skolan och få bättre förebilder. Vi kommer riva sekretesshinder, göra fler och tidigare insatser från socialtjänsten, ger stöd men också ställa hårdare krav på föräldraansvar.”

Inget av det han säger svarar på frågan varför unga överhuvudtaget dras in i våldspiralen – eller vad samhället måste göra för att förhindra det. Att låsa in unga människor i fängelser stoppar inte utvecklingen och har inte visat sig fungera någonstans i världen. Antagligen för att den åtgärden svarar på något som redan har hänt. När det är för sent. 

Men vad ska vi göra så att det inte händer från allra första början?

Är det för mycket begärt att vår regering ska ta frågan på allvar och inte bara tävla i att ställa hårdare krav och förespråka hårdare straff?