Rysslands krigsförmåga avgörs av ekonomin. Rysslands inkomster kommer i huvudsak av export av gas, olja, kol, kärnbränsle och kärnkraftverk. I Vladimir Putins tal vid Moskvas energiveckor 2021 och 2022 formuleras den ryska propagandan som man vill använda för att besegra EU i det retoriska krig som avgör om man kan fortsätta fylla krigskassan med energipengar från Europas invånare.
EU-kommissionen och USA:s regering vill att man ska göra husen energieffektiva, lägga solceller på taken och ersätta olja och fossil gas med värmepumpar och biogas. Man vill bygga ut vindkraftverk och solenergi för att ersätta fossila bränslen i elproduktion, i industrin och transportsektorn – direkt som el, eller via vätgas producerad från förnybar el.
Det formuleras inte i propagandistiska energiveckor. Det står i tråkiga strategier som EU:s Repower EU, eller amerikanska budgetpaketet Inflation Reduction Act.
I Putins retorik är detta en ”överdriven besatthet vid förnybar energi istället för kolväten”. Visst är det bra, säger han, med sol- och vindenergi: ”Men det måste användas i balans med fast, planerbar energi.” EU:s och USA:s energiforskare, myndigheter och energibolag har andra strategier för att hantera sol- och vindel: flexibel användning, batterier, kraftelektronik och produktion av vätgas och andra bränslen.
Detta är ett hot för Putin som planerar att göra Ryssland till en stormakt bland världens producenter av petrokemiska produkter, inte bara export av råolja. Han säger att Ryssland ska gå från en till sju procent av världsmarknaden för sådana produkter. Därmed är EU:s strategi att stödja elektrifiering i transportsektorn och öka andelen biodrivmedel ett hot mot hans krigsekonomi.
Ryssland står för alla nya reaktorbyggen i världen utanför Kina sedan 2019, och dessutom sex stycken i Kina. I Turkiet och Ungern bygger Ryssland reaktorer vilket säkert påverkar deras relation med Nato och EU i frågor kring Ukrainakriget. Slovakien och Ungern lyckades få EU att frångå blockaden mot ryskt flyg för att kunna ta emot och betala leveranser av ryskt kärnbränsle trots kriget. I andra EU-länder tvingas kraftbolagen betala ryska företag enligt gamla kärnbränsleavtal utan att få något bränsle.
Putin vill därför inte att man ska förstå att gamla kärnkraftverk stängs av ekonomiska skäl utan sa under energiveckan 2022 att ”man ska inte rusa iväg och avveckla kärnkraft av politiska skäl, det är samma fel som när man slutar teckna långsiktiga kontrakt på fossil gas”.
Han vill istället att världen ska använda mer kärnkraft:
”Ryssland har unik erfarenhet av att snabba reaktorer som som gör att vi kan gå över till slutna bränslecykler och använda små modulära reaktorer, gärna flytande såsom de som framgångsrikt tagits i bruk i norra Ryssland. Med dessa framgångar ska vi fortsätta att exportera kärnteknologi och bidra till en fossilfri värld.”
EU och USA vill inte bli mer beroende av kärnbränsle från Ryssland och de länder vars ledare satt runt honom när segerparaden i Moskva senast hölls under pågående Ukrainakrig.
Medan Europas och USA:s forskare, myndigheter och energiföretag satsar på sol- och vindenergi därför att de är billigare och ur miljösynpunkt bättre än Rysslands energikällor fortsätter Putin att baktala dessa nya möjligheter. Han säger till exempel:
”Det är viktigt att följa principen om teknikneutralitet. Jag menar att vi ska vara objektiva och använda energikällors fotavtryck objektivt. Ni vet till exempel att kärnkraft har ett mindre avtryck än solceller.”
Det sista har tidigare varit sant om man bara bryr sig om koldioxid. Men tänker man på andra miljörisker leder teknikneutralitet till helt andra slutsatser – som inte gynnar Ryssland.
Den energipriskris som gynnat Ryssland och drabbat EU under det senaste året har tre orsaker. Oplanerade, oönskade bortfall av el om drygt 80 TWh från fransk kärnkraft på grund av tekniska problem. Drygt 60 TWh vattenkraft på grund av varmt och torrt väder. Och så ovilja att öka importen från Ryssland. Ökad sol- och vindel kunde kompensera bortfallet av vattenkraft, men även om man ökade den fossila elproduktionen måste konsumtionen minska.
Två länder i EU kunde under denna kris hjälpa grannländerna i EU genom stor export: Sverige och Tyskland. Mot dessa länder riktar sig Putin med en förfalskad historia:
”Under de senaste tio åren har man steg för steg systematiskt gjort fel. Dessa fel har orsakat energikrisen. Jag kan påminna er om att när kärnkraft och gas var de stora energikällorna var det ingen kris.”
Putin har fel. Men det hjälper inte. Rysslands rika energibolag kan satsa mycket pengar på att påverka EU:s politik. Via internet når propagandan många. Argumenten vidarebefordras av mäktiga politiker i EU och USA. Synd, för Ukrainas framtid avgörs mer av energipolitik än av fler vapen.
