Ledare: Tv-serien som myndigheterna borde hämta inspiration från

Det har nog inte undgått någon att arbetslösheten är ett av de största problemen Sverige lider av just nu. Många av dem som har drabbats hamnar ofta mellan stolarna då de söker jobb. Detta på grund av att de olika instanser som ska hjälpa dem, har noll koll på var jobben finns och på varandra. Det uppfuckade systemet drabbar dessutom inte bara de arbetssökande, även de stackars anställda på myndigheterna hamnar ofta i kläm när de försöker att göra sitt jobb. För att öppna arbetsmarknaden krävs det därför att olika samhällsaktörer samverkar, både statliga, kommunala och privata. Och framför allt måste staden börja arbeta långsiktigt med frågor som rör arbetslösheten i Göteborg. De åtgärder som har varit framgångsrika måste hållas vid liv, även efter att arbetslösheten har minskat (ta i trä!) för att minimera risken för att det ska gå åt helvete igen.

Vissa analyserar dagens samhälle genom förklaringsmodeller de har lärt sig på universitet och sådant. Jag kör med populärkultur. Det finns mycket jag älskar med Sons of Anarchy: Jax Teller, att klubben är en surrogat-familj för sina medlemmar och så klart karaktären Tig. Men jag hatar hur mycket av Sverige 2014 jag ser i denna ofta våldsamma tv-serie. Serien utspelar sig till största delen i den lilla fiktiva staden Charming. En stad som de privilegierade delarna av samhället har svikit och där folk lider av samma utanförskap som man kan finna i dag i svenska förorter och småstäder ute i landsbygden. Många av seriens gängmedlemmar begår brott för att de har blivit utstötta av det övriga samhället. Det kan vara för att de är vad som i serien kallas för ”white trash”. Eller för att de tillhör etniska grupper som på grund av den strukturella rasismen inte släpps in på exempelvis arbetsmarknaden. Många karaktärer kommer dessutom från trasiga hem där den ena eller båda föräldrarna har lidit av psykisk ohälsa. Den dammiga staden Charming i Kalifornien är inte helt olik lilla regniga Göteborg helt plötsligt. För näst efter arbetslösheten är människors utanförskap och dess konsekvenser ett av Sveriges största problem.

Redan i seriens första avsnitt blir Jax Teller pappa. Under hela tiden serien har pågått har Jax i oändligt många monologer, uttryckt att hans största rädsla är att hans söner ska liksom honom få in sin inkomst genom att sälja vapen. Att deras främsta sysselsättning ska bli att försvara sig själva med dem. Och jag tänker att Jax är precis som varenda vuxen göteborgare jag känner. Vi vill vara rädda om våra barn. Ett sätt att säkra en bättre framtid för dem är att skapa fler arbetsmöjligheter, så att det ska finnas minst ett jobb per familj. I våras gav Göteborg Stads råd för integration och samhällsgemenskap ut en rapport där de bland annat ger förslag på hur man genom samordning kan skapa fler arbeten. Efter sju säsonger av Sons of Anarchy kan jag lugnt konstatera att om myndigheterna i Charming hade haft den rapporten, hade nog Jax Teller inte behövt oroa sig så mycket för framtiden. Hans kläder hade inte varit ständigt blodiga och han hade åkt motorcykel utan att vara tyngd av en massa vapen.