Valet i Turkiet har stått mellan pest och kolera för syriska flyktingar. Mardrömmen för syrier verkar aldrig ta slut. Sedan kriget startade 2011 har miljontals syrier tvingats fly och Turkiet är det land som tagit emot flest. Nästan fyra miljoner människor har bosatt sig i grannlandet. Men liksom i resten av världen har tongångarna hårdnat mot flyktingarna.
Valrörelsen i Turkiet har närt sig på hatet mot syrier och nivån i debatten har bara eskalerat.
Presidenten Erdogan har allt oftare sagt att han ska skapa en plan för att få flyktingar att återvända till Syrien.
Och hans motkandidat Kilicdaroglu har i valrörelsen tagit det tio resor vidare och sagt att han ska se till att alla flyktingar lämnar Turkiet om han vinner.
De senaste åren har hatbrotten ökat, det har rapporterats återkommande om misshandel av syrier, i de allra värsta fallen har det slutat med mord. Syrier befinner sig i en limbo, de får inte medborgarskap och kan när som helst skickas tillbaka.
Högerextrema grupper har piskat upp stämningarna, spridit falska rykten om syrier. Men varken regeringen eller oppositionen har stoppat ryktena, istället har man spelat med.
Apropå spel, som Dagens Nyheters Saeed Alnahhal uppmärksammade i en artikel, nu sprids ett mobilspel i Turkiet som går ut på att slänga flyktingar i lastbilar för att skicka tillbaka dem. Namnet på spelet och upplägget misstänks vara propaganda skapad av ett parti som i verkligheten kampanjat för att samla in pengar för att göra precis som i mobilspelet.
Parallellt med denna mardröm håller en annan på att äga rum. Diktatorn Bashar al-Assad som är grundorsaken till flyktingvågen släpps nu in i värmen av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Nyligen höll Arabförbundet sitt toppmöte i Jiddah och där fanns den syriske presidenten med för första gången sedan kriget bröt ut.
En möjlig förklaring till välkomnandet är att det just handlar om flyktingfrågan, grannländerna har tröttnat på ett Syrien som fortsätter blöda människor som andra länder får ta hand om. En annan förklaring tros vara den illegala droghandeln, Syrien har kommit att bli center för drogtillverkning och smuggling.
Oavsett orsaker är detta en symbolisk seger för diktatorn och en fullständig mardröm för syriska flyktingar och oppositionella.
De gånger som grannländer tvingat tillbaka syrier har det rapporterats om övergrepp och arresteringar som slutat i ”försvinnanden”. Unga män som återvänder har tvingats in i militären för att delta i kriget mot sin vilja. Eller så har flyktingar som återvänt inte fått flytta hem utan placerats i områden som kontrolleras av regimen.
Med andra ord har ingenting förändrats i Syrien, samma diktator som använt vapen mot sin egen befolkning ska nu ta emot de som flytt från honom. Det är en djup grymhet.