Programledaren Kodjo Akolor sa direkt att Sveriges Radio och tar avstånd från uttalandet. Men SD-twittrarna gick i taket. ”Lagbrott, hat mot oliktänkande påhejat med musik och applåder”, skrev SD:s rättspolitiske talesperson Adam Marttinen efter prisutdelningen. Och galans projektledare Liv Ungermark uttryckte sig ursäktande i en intervju i Göteborgs-Posten: ”Vi tycker inte att det är kul när artister använder P3 Guld som en plattform för sina egna syften”.
Nehej, så artisterna ska snällt ställa upp på festen, spela spelet, ta emot priset och säga lagom okontroversiella saker i sina tacktal? Absolut inte provocera eller utmana? Inte tycka? Vems syften om inte sina egna är som Ungermark tycker att artisterna ska tjäna?
En gala är inte en nyhetssändning. Artisterna är inte anställda av SVT. En gala ska, i bästa fall, visa vad som pågår just nu i svenskt musikliv. Artisterna ska vara fria. Släpp ängsligheten, public service!
I SVT:s slutdebatt inför valet 2018 valde programledarna att istället ta avstånd från ett av Jimmie Åkessons uttalanden efter att hans sagt att arbetslösa invandrare inte passar in i Sverige. Skandalöst, tyckte Jimmie Åkesson då och SD valde sedan att avstå all medverkan i SVT under de sista dagarna före valet.
Granskningsnämnden fällde SVT för avståndstagandet eftersom det kunde tolkas som politiskt och strider mot kravet på opartiskhet. Det ska bli spännande att se om SVT:s avståndstagande från Årestads yttrande också anmäls och fälls. Det borde det göra.
Avståndstaganden är inte rätt väg att gå. Fri debatt och tuff journalistisk granskning däremot är vad public service borde satsa på. Istället för att ta avstånd och på det sättet lägga locket på skulle SVT:s programledare i slutdebatten ha ställt motfrågor. Vad menar Åkesson egentligen när han säger att de inte passar in? Vem passar in? Och om programledarna inte anser sig ha möjlighet att ställa de frågorna själva så låt då de politiska motståndarna bemöta uttalandet. Samma sak med P3 Guld-galan. Markera tydligt att artisterna står fria. Deras åsikter är deras. Och se till att det finns en mångfald.
SD gillar inte den fria debatten. Och inte den fria kulturen. Den som vill få en glimt av vad Sverigedemokraterna är beredda att göra om de får makten kan titta på Sölvesborg och läsa vad kommunens före detta kultur- och bibliotekschef Sofia Lenninger skriver i Dagens Nyheter om varför hon tvingades att lämna sin tjänst efter att det nya så kallade samstyret med SD, M, KD och det lokala SoL-partiet tagit över.
”SD:s kulturpolitik stärker det som främjar partiets ärenden och försvagar det man inte vill ha”, skriver hon.
Lenninger såg som sin uppgift att i en liten kommun göra det möjligt för så många som möjligt att ta del av och utöva kultur, hitta sina egna vägar att växa som människa och se och ta in världen med någon annans ögon. Det blev omöjligt. Det började med att nya kommunalrådet Louise Erixson, Jimmie Åkessons sambo, hade synpunkter på bibliotekets service för personer med andra modersmål än svenska och menade att kommunen skulle göra så lite som möjligt av vad lagen kräver. Sedan handlade det om samtidskonsten. Nya styret ville styra konstinköpen. Den skulle inte vara ”provocerande”. Och så var det kommunens bidrag som bara skulle gå till föreningar vars verksamhet är ”rotade i sådana normer som format det svenska samhället”. Det nya styret började detaljstyra. Mejlade kulturchefen om vem som bokat en arabiskspråkig dockteater och ville stoppa den.
Sofia Lenninger skriver: ”Sannolikt hade min position i Sölvesborg förr eller senare blivit ohållbar ändå. För hur förblir man en opolitisk tjänsteperson när plötsligt all kultur i en kommunal förvaltning blir politik?”
Ja, hur förblir public service opolitiskt när plötsligt all kultur blir politisk? Jag gissar att många programchefer på SVT och SR ligger sömnlösa över detta på nätterna. SD gillar inte public service. ”Riv byggnanden och salta jorden under”, sa Finn Lundström från Ungsvenskarna på partiets landsdagar om tv- och radiohusen. Partiledningen har mildrat tonen en aning för att justera den efter den linje som M och KD driver för att underlätta ytterligare för ett konservativt regeringsövertagande. Men SD vill fortfarande skära kraftigt i kostnaderna för public service och låta journalisterna granskas av ett ”vetenskapsråd”.
I ett SD-kontrollerat public service är det osäkert om det finns en P3 Guld-gala överhuvudtaget. Och finns den så är det en gala helt utan ”provocerande” artister. Där finns bara artister som är ”rotade i sådana normer som format det svenska samhället”.
Där finns ingen frihet.
Kritik kan föras fram på många sätt. Sofistikerat och mindre sofistikerat. Ibland med ett fuck och en bar rumpa. Men det viktigaste är att kritiken – och konsten – är fri.
