Fackföreningsrörelsen talar om trygga jobb, normanställningar. Är det omodernt 2017? I dag har vi det så bra, annat var det innan lagar och avtal skyddade oss. Det kan låta som skräckpropaganda, men med den utveckling vi har sett den senaste tiden riskerar vår arbetsrätt att rasera totalt. Otrygga anställningar har de senaste åren ökat explosionsartat. En stor del av problemet startade när den borgerliga regeringen, som kom till makten 2006, införde anställningsformen allmän visstid.
En anställning som inte reglerar arbetsmått eller anställningstid. En "dag till dag"-anställning där arbetare blir beroende av arbetsgivarens välvilja att erbjuda arbete. Men problemet fick riktigt fäste när arbetsgivarnas fascination av flexibilitet och minimal bemanning slog bort allt sunt förnuft.
Inom handeln, som är en kvinnodominerad bransch, är det vanligt med deltidstjänster. Att arbeta deltid gör det inte bara svårt ekonomiskt, utan drabbar framför allt de anställda när det är dags att gå i pension då ersättningen blir extremt låg. Handelsanställdas förbund kämpar för att höja anställningsgrader och för att skapa arbeten med lön som de anställda kan leva på. Ofta motarbetas det arbetet av arbetsgivare som vill lägga sin grundbemanning så låg som möjligt, för att sedan kunna erbjuda mertid till de anställda vid behov. Det vill bolla med timmar, men också med människoliv, då ingen vågar eller kan ekonomiskt tacka nej till arbete.
I och med en dom i Arbetsdomstolen i slutet på 2016 har det borrats ett hål i lagen som ska fungera som grundskydd för arbetare i sin anställning. När Handelsanställdas förbund stämde Coop, på grund av en arbetsgivares agerande i en butik i Örebro, synliggjordes det att lagen om anställningsskydd inte längre är värd sitt namn.
Om en butik går dåligt behöver arbetsgivaren se över sina kostnader, är det riktigt illa kan arbetsbrist uppstå. Arbetsgivaren kan inte köpa lika mycket arbete som tidigare från arbetarna. En turordningslista sätts upp och enligt lagen om anställningsskydd ska de som har arbetat längst hos arbetsgivaren vara skyddade i sin anställning. Den eller de som blev anställda sist blir varslade och uppsagda. Efter att ha arbetat sin uppsägningstid avslutas anställningen med hopp om att lönsamheten ordnar upp sig och att de anställda kan bli återanställda i turordning.
Så ska det fungera enligt lagen om anställningsskydd. Men Coop-butiken i Örebro gjorde något helt annat. När affärerna gick dåligt hyvlade man tjänsterna rakt av och erbjöd de anställda nya tjänster. Exakt samma arbete men färre timmar. Tackade de anställda nej fick de gå. Tackade de ja, vilket de i princip blev tvingade till, rycktes tryggheten bort under deras fötter. Utan chans till omställning eller uppsägningstid. Normanställningen förändrades till en otrygg, ohållbar arbetssituation över en natt. Ingen turordningslista, ingen uppsägningstid, inget hopp om att åter få en heltid.
Arbetsdomstolen slog fast att lagen skyddar anställningen, men inte arbetsmåttet eller omfattning.
Arbetarna på butiken gjorde vad de kunde, de organiserade sig, förhandlade och gick samman, men lagen svek och nu är det upp till politikerna att ändra lagen, så att vi åter kan kalla den ett skydd för oss arbetare. Facket kräver trygga jobb!
