Av allt att döma var Donald Trump igår kväll bara millimeter från att mördas av en gärningsman med, utifrån vad som är känt nu, oklara motiv. Kulan ska ha snuddat vid hans kind och därefter träffat örat. Ett attentat som helt säkert kommer att dominera valrörelsen, kanske till och med avgöra den, för bilden på Trump som, skadad och blödande, vrålar ”FIGHT!” är som kattmynta för en nation som dyrkar uppoffrande patriotism. Det gäller avsevärt bredare grupper än de mest fantatiska Maga-anhängarna.
USA har senaste decenniet genomgått en radikalisering med tillhörande polarisering, fördummande och livsfarlig polarisering, den sorten som leder till att människor får för sig att utföra våldshandlingar. Mot journalister, mot politiker, mot demokratiska institutioner.
Trump, som gärna talar om förrädare, hetsade själv sin lojala radikalhöger att storma Kapitolium. Republikanerna har knappt höjt ett ögonbryn när deras domedagsprofeter som Marjorie Taylor Green gett sig på progressiva ledamöter som Alexandra Ocasio-Cortez.
Kulturkriget är en mäktig kraft.
Starka känslor, möjlighet att argumentera med knivskarpa motsättningar, att utmåla din motståndare som inte bara ett sämre alternativ utan också ett farligt hot som måste bekämpas med alla medel.
Trump har dragit det här så långt.
Tyvärr har Demokraterna, inte minst Joe Biden, delvis anpassat sig.
Som sagt, just nu vet vi inte vad skytten har haft för motiv. Medier rapporterar att han var registrerad republikan. Men det är inte klarlagt ännu. Det är däremot bortom spekulationer att USA har ett enormt problem i att den politiska debatten havererat, där ledande aktörer närmast normalisterat våld som metod. Lägg till att USA har bisarra lagar som förser extremister och psykiskt labila personer med militärt anpassade vapen.
Det är inte direkt ett recept för att garantera en måttfull, fredlig valrörelse.
Risken är uppenbar för eskalering nu. Fler attentat, hämndaktioner, mobilisering av miliser, vilda konspirationsteorier (det sker redan), inhemska terrordåd mot federala mål.
Demokratin stresstestas på ett mer genomgripande sätt än kanske någonsin i USA.
Biden har uttalat sig, han gjorde det i ett tv-tal:
– Det finns ingen plats i USA för den här typen av våld, sa han.
– Det är sjukt. Det är sjukt. Det är en av anledningarna till att vi måste ena detta land. Vi kan inte tillåta att detta händer. Vi kan inte vara så här. Vi kan inte tolerera detta.
Hur partierna agerar blir avgörande.
Det som kommer från Trump själv närmaste timmarna och dagarna kan dämpa eller utlösa kaos. Men varför skulle han inte försöka maximera utfallet från attentatet? Vad skulle få honom att inte anklaga Biden och ”djupa staten” och ”lögnmedier”? Hur skulle någon kunna hindra honom från att, oavsett vem gärningsmannen är, formulera händelsen som en eliternas sammansvärning mot folkets kandidat?
Trump är Trump.
USA balanserar precis över kanten.
