Sverigedemokraternas företrädare twittrar hånfullt som ett Trumpeko om alla ”ynkryggar till journalister ska få ett fett finger uppkört i ansiktet” och sprider vidare idéer om att valet skulle vara manipulerat. 

Kristdemokraterna och Ebba Busch kopierar inte bara Trump på valaffischerna (Make EU lagom again) utan har också återkommande på Trumpvis kopplat coronapandemin till invandrade och Kina. 

Och nu klipper Moderaterna definitivt banden till det som var Nya Moderaterna och Fredrik Reinfeldts öppna hjärtan i och med det förslag till nytt idéprogram som presenterades i helgen. 

Några av de senaste årens mest högljudda (och invandringskritiska) rösterna finns med i den arbetsgrupp som har tagit fram förslaget. Här finns bland andra Benjamin Dousa (avgående Muf-ordförande som drivit frågan om slöjförbud), Maria Malmer Stenergard (partiets allt mer hårdföra migrationspolitiska talesperson) och Alice Teodorescu (som ägnade GP:s ledarsida åt stramare migration i flera år innan hon värvades över till Moderaterna). Resultatet blir som man kan förvänta sig, en 65 sidor lång text som skyller nästan varje svenskt samhällsproblem på invandringen. Och där varje lösning också stavas minskad invandring. 

Moderaterna har tagit fram ett program för framtiden men förflyttar sig hundra år tillbaka i tiden. Staten ska vara ”stark men begränsad”. Det svenska samhället ska vila på judisk-kristna värderingar. Familjen är viktig. Men inte alla familjer. Klanen är nämligen det största hotet mot alla svenska värden, enligt idéprogrammet. Den islamistiska klanen. 

Under rubriken ”Det brutna löftet” listas problemen under 2020-talet. 

Utanförskapsområden. Beror på gäng- och klanstrukturer. 

En skola som inte rustar eleverna. Beror på etnifierat utanförskap. 

Arbetslöshet. Beror på ogenomtänkt plan för invandring och oförmåga att integrera nyanlända. 

Moderaternas idégrupp vill bygga Trumps murar. Färre ska släppas in. Och att de som redan har kommit hit ska lära sig att bli svenskar. ”Det offentliga ansvaret är att driva en politik som som främjar integration, men också i insikten att integration inte är en dubbelriktad process.” Medborgarskapet ska ses som det ultimata beviset på att man har lyckats integrera sig, och tröskeln ska vara hög men möjlig att kliva över för den som anstränger sig, skriver idégruppen. 

Hur anstränger man sig då? Jo, genom arbete. Att få ett arbete är att bli en del av det svenska samhället. Och ansvaret för att göra sig ”anställningsbar” vilar först och främst på individen. 

Inga överraskningar här egentligen. Vi känner igen de gamla moderaterna och hur de lät även som nya moderater. Den hundraåriga konservatismen, som säger att det alltid är den fattiges ansvar att ta sig själv ur fattigdomen, lyfts upp av den nya tidens moderater och kryddas med en bild av islam och främlingen som den store fienden. 

Det här tas emot väl av de partitrogna ledarsidorna. 

”Det är ord och inga visor. Och det är mer än välkommet”, skriver Smålandspostens Fredrik Haage när han läser att integration inte är något som ska förväntas av etniska svenskar utan av de som faktiskt valt att invandra till Sverige. 

Barometers Martin Tunström känner optimism kring Moderaternas framtid när han ser att partiet betonar den judisk-kristna traditionens betydelse. Han läser det som en markering mot nationalister som ofta betonar kulturella värderingar, men sällan kristen etik. 

Svenska Dagbladets Tove Lifvendahl tycker att partiet andas ökad trygghet och självkänsla. Det får henne att minnas den läkare som ville sjukskriva henne när hennes barn höll på att födas för tidigt. Han överlät beslutet till henne. Hon fick själv, som hon säger, ”friheten och ansvaret” att bestämma att stanna hemma i horisontalläge och rädda sitt ännu ofödda barn. Något som hon kunde kombinera med att jobba visade det sig också tack vare en tillmötesgående arbetsgivare. Moderaterna är den kloke läkaren i det nya programmet som vägleder men ger individen ansvar. Hon blundar helt för att hon hade friheten att ta ansvaret för sitt ofödda barn eftersom Sverige har en utbyggd sjukförsäkring och lagar som skyddar gravida kvinnor på arbetsmarknaden. Utan de statliga ingripandena i ”individens frihet” hade kvinnor aldrig kunnat välja något annat än att fortsätta jobba och därmed riskera barnet liv. 

Men det är den gamla vanliga moderata enögdheten. Det nya är att den nu officiellt kryddas med islamkritiska och invandringskritiska inslagen. En anpassning och ett tydligt formellt steg in i den blåbruna gemenskapen där SD, KD och M ger och tar och förbereder sig på att tillsammans styra Sverige.

I USA har Trumpismen pressats tillbaka ett halv steg. Det är avgörande att Trump inte får sitta i Vita huset. Men i världen växer fortfarande det svarta hål som han hämtat sin kraft ur. Och med Moderaternas nya idéprogram blir det tydligare hur det hålet ser ut i Sverige.