Det är nu eller aldrig. Klimatkrisen är inte på något sätt hanterad. Overshoot Day kom i oktober för 15 år sedan. Det går åt fel håll. 2015 var det varmaste året sedan mätningarna startade. 2016 verkar bli ännu värre.
Parisavtalet måste genomföras omgående.
Som en början.
Som en signal om att världens politiker har kommit till grundläggande insikt om att global uppvärmning är ett verkligt hot som måste – måste! – bemötas nu, inte senare, för det finns snart inget senare att passivt falla tillbaka på.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Donald Trump är en fruktansvärd politiker i all sin opportunism, snarstuckenhet, ignorans och nyanslöshet. Han är farlig på riktigt. Hans rasism är farlig, den splittrar. Han ska dessutom under möten ha uttryckt en osund nyfikenhet över att USA har en massiv kärnvapenarsenal utan att vilja använda den. Men det som verkligen skrämmer mig är inte att han komma att tilldelas koderna. Det är hur godtyckligt han förhåller sig till den akuta situationen för klimatet.
Donald Trump firade Overshoot Day genom att presentera sin ekonomiska plattform. Han utlovar en ”energirevolution”. Utan begränsningar för den fossila industrin. Kolgruvor ska öppnas, pipelines ska dras. Regelverk försvinner, miljömyndigheter läggs ner. Ett nytt kapital i den stora berättelsen om amerikanskt välstånd, lovar Donald Trump. 500 000 arbetstillfällen varje år. Skatteintäkter på 50 000 miljarder kronor de närmaste decennierna.
Global uppvärmning?
Den detaljen nämndes inte.
Förra året släppte USA ut 5,3 miljarder ton koldioxid som kan relateras till energisektorn. Det är drygt 60 gånger mer än Vattenfall. Men faktum är att USA ändå har minskat sina utsläpp sedan 2005, mycket för att elproduktionen inte längre är lika beroende av kol (billigare naturgas har ersatt).Vad som händer med Donald Trump?
Klimatkatastrof.
I en rad frågor – kriget mot Irak, exempelvis – har Donald Trump pendlat vilt mellan åsikter. Först är han för, sedan är han emot. Eller tvärtom. Klimatet utgör inget undantag.
2009 krävde oroade amerikaner att Barack Obama skulle ta ansvar för planetens framtid under förhandlingarna i Köpenhamn. En grupp aktivister köpte en New York Times-helsida där de publicerade ett öppet brev:
”Vi stöder ansträngningarna att säkra meningsfulla och effektiva åtgärder för att kontrollera klimatförändringarna, en direkt utmaning som USA och resten av värden står inför.”
Aktivisterna varnade för allvarliga konsekvenser om detta problem – ”vetenskapligt obestridligt” – skulle tillåtas fördjupas. Bland undertecknarna fanns Donald Trump (samt hans tre vuxna barn).
Bara några månader senare hade han förvandlat sig till klimatförnekare. Det var ju en kall vinter. Slutsats: Strunta i att rena fabriker och kraftverk. Andra länder kommer ändå inte att rena sina. ”Kina, Japan och Indien skrattar åt amerikansk idioti.” Al Gore borde även bli av med sitt Nobelpris.
2012 twittrade Donald Trump att ”idén om global uppvärmning skapats av och för kineser” för att skada konkurrenskraften hos tillverkningsindustrin i USA.
2014 tyckte han att ”det dyra skitsnacket om global uppvärmning” måste få ett slut.
2015 undrade han: ”Lägger vårt land fortfarande pengar på bluffen med global uppvärmning?”
I maj lanserade han sin energipolitik. Han valde att göra det i North Dakota, där olja och gas är en enorm verksamhet, under en konferens arrangerad av oljeindustrin. Han valde att låta sig introduceras av fossilmiljardären Harold Hamm (tidigare rådgivare till Mitt Romney). Därefter lovade han att använda sina 100 första dagar i Vita huset till att neutralisera den måttligt medvetna klimatpolitik som Barack Obama lämnar efter sig. Just det, han lovade även att stoppa Parisavtalet:
”Överenskommelsen ger utländska byråkrater makten över energin som vi använder, i vårt land. Inte en chans!”
Parisavtalet blir verkningslöst om USA lämnar alternativt nonchalerar dess förpliktelser. Till att börja med är det ännu inte ratificerat. 55 länder som tillsammans står för 55 procent av de globala utsläppen måste skriva på slutgiltigt för att det ska gälla. Barack Obama har en teoretisk möjlighet att hinna före november, men sannolikt hamnar processen hos hans efterträdare.
Donald Trump har därmed flera möjligheter att driva planeten mot undergång. Han kan förhala eller fullständigt sabotera ratificering. Han kan driva linjen att USA ska lämna avtalet trots genomförd ratificering. Han kan använda sitt ämbete, och sitt konsekvent klimatfientliga parti, till att USA helt sonika struntar i att minska sina utsläpp med 26 procent.
Donald Trump är kapabel till vad som helst. Han är det fula, egennyttiga som blir kvar av kapitalism när all greenwashing fallit av. Exploatera varje droppe olja, varje molekyl gas, varje partikel kol. Förnyelsebart? Visst, om marknaden bestämmer sig för det.
”Regeringen ska inte välja vinnare och förlorare”, sa Donald Trump i North Dakota.
Med honom som president är det mänskligheten som förlorar. Inte i symbolisk mening. Donald Trump upprepar just nu budskapet att hans avsikt är att fördärva planeten. Ja, han kanske skulle röstas bort efter fyra år. Men det är förlorade år som kan vara skillnaden mellan en enorm utmaning och en för alltid förlorad chans att rädda klimatet.
Hur lång tid skulle det inte ta att få ett nytt avtal med samtliga nationer?
Hur lång tid skulle det inte ta att reparera skadat förtroende?
Tick-tack-tick-tack.
