Allt detta har tagit honom till Vita huset. Framgångsreceptet. Efter ett skärande falskt segertal om enighet kommer vardag. Trump är Trump. Han kan inte vara någon annan. Hans väljare vill inte att han ska vara någon annan.
Och från de europeiska högerpopulisterna kommer applåder, för nu ser de sin egen existens – sin egen ideologi – bekräftad av världens mäktigaste nation.
”Frågan är när etablissemanget ska börja lyssna på sina befolkningar”, undrar Mattias Karlsson, Sverigedemokraterna.
Från franska Nationella fronten:
”Er värld kollapsar. Nu bygger vi vår.”
En känsla av gemenskap, en upplevelse av att exakt allt är möjligt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det finns ingenting positivt med Trump som president. Absolut ingenting. Hillary Clinton har brister, men att ens leka med tanken att de skulle stå i proportion till den katastrof som Trump kommer att utgöra…
Paris-avtalet riskerar att falla. Amerikanska kvinnor kommer inte längre att kunna vara säkra på att det finns juridiskt fundament under deras mest grundläggande rättigheter till sin egen kropp. USA kommer inte att ta ett ansvar för världens flyktingströmmar.
Miljoner papperslösa migranter som utgör ett lågavlönat underskikt i det amerikanska samhället, nu har de förföljelse att vänta. Säkerhetspolitiskt gungar Nato. Hur länge till har fattiga amerikaner möjlighet att få hjälp med vård? Samtidigt blir rädslan en kil mellan människor, mellan grupper.
Det är stor sorg att USA slår in på denna väg. Även om risken alltid funnits strax under ytan, strömmande genom ojämlikhet, motsättningar och ett politiskt-medialt tivoli som älskar det extrovert spektakulära.
Men.
Trump!?
Efter åtta år med Barack Obama.
En pendel som inte bara faller tillbaka, utan roterar mot ett helt annat glastak än det många hoppades skulle spräckas, mot rasism och – ja, identitet, vit identitet. (Med gillande från Republikanernas etablissemang, vars kritik mot Trump huvudsakligen har fokuserat på skandaler snarare än på hans faktiska politik.)
Satsa på bred, inkluderande välfärd. Överge nyliberalismens sönderslitande doktrin. Jag hör mig själv formulera den lösningen, som en tunn tråd att följa för att kunna spåra utvecklingen tillbaka till något slags anständighet, till samhällen som håller ihop och har motståndskraft gentemot det enklaste av alla svar.
Det är inte fel.
Men det är otillräckligt, om vi ser på bakgrunden till Trumps seger.
Läs exempelvis journalisten Zack Beauchamp, som landar i att jobben som försvann är en faktor, men inte lika avgörande som den vita amerikanens protest mot upplevd marginalisering, och med Trump har den fascistiska rörelsen alt-right (alternativ höger) fått en utmärkt plattform.
Eller läs den undersökning från Gallup som kom tidigare i år och – utifrån 87 000 intervjuer – ringar in hur Trumps sympatisörer tänker. Där finns en ekonomisk oro. Men samtidigt tjärnar de mer än genomsnittet och är inte i högre utsträckning arbetslösa. Rasism kommer inte alltid ur ekonomisk utsatthet, den lever bortom Appalachernas glömda gruvstäder och rostande stålverk runt de stora sjöarna.
Vallokalsundersökningar är osäkra, men denna från Edison Research signalerar hur splittrat USA just nu är:
• 58 procent av vita amerikaner röstade på Trump, men bara 21 procent av icke-vita.
• 63 procent av vita män röstade på Trump.
• 53 procent av vita kvinnor röstade på Trump.
• 49 procent av högskoleutbildade, vita amerikaner röstade på Trump.
• 63 procent av vita amerikaner utan högskoleutbildning röstade på Trump.
Enligt en annan undersökning från Reuters/Ipsos, då gentemot alla väljare:
• 57 procent känner att de inte längre kan identifiera sig med vad USA har blivit.
• 68 procent anser att traditionella partier inte bryr sig om dem.
• 72 procent tycker att den amerikanska ekonomin är manipulerad för att främja rika och mäktiga.
Ännu en, från NBC:
• 48 procent av vita väljare är optimistiska/uppspelta inför Trump som president.
• 89 procent av svarta väljare är bekymrade/rädda.
USA är ett land som riskerar att falla isär. Det handlar om ekonomi, om oron för att pressas ut i periferin. Det handlar om kanaliserad vrede, gentemot yttre hot. Rädsla och rasism, hur det vävs samman, utnyttjas. Högerpopulisterna formulerar revanschism. Invandrarna tar ditt jobb, feministerna tar din manlighet, politikerna agerar i den elit som du inte tillhör. Ett budskap anpassat för den som gått miste om privilegier, eller för den som tror att det snart kommer att hända.
Så hur bryter vi trenden?
Det varken börjar eller slutar med ett presidentval i USA.
Dagens ETC ska ge dig som läser oss hopp. Idag är det mycket svårt, men imorgon börjar vi som tidning undersöka vad som måste göras – för att komma vidare, för att bromsa högerpopulismen, för att formulera en politik som erbjuder något större och vackrare.
