Donald Trump förbereder sig för att inta Vita huset. Det blir något annat, troligen mer dramatiskt, än hans första mandatperiod. Detta kan vara ett sådant ögonblick vi i framtiden ser tillbaka på. Början på när en världsordning rubbades. Att världens enda supermakt väljer en fascist till president, en andra gång, är ingen småsak.
I resten av världen är det också turbulent. Krig i Europa, Gaza, Libanon och Syrien. Till och med Sydkorea har haft en statskupp.
I åratal har man inom EU pratat om vikten av att bli en starkare spelare på världsscenen. Om att inte vara beroende av USA för säkerheten, Ryssland för energin och Kina för billiga varor.
Inför det amerikanska presidentvalet har diskussionen intensifierats: Europa måste ta sitt öde i sina egna händer. Med veckor kvar till Trumps tillträde går det att konstatera följande.
Europa har inte klarat testet.
EU:s två ojämförligt viktigaste länder befinner sig båda två i varsin regeringskris. Frankrike står utan premiärminister. Tyskland är på väg mot nyval.
I båda fallen bär den högerlutande mittenpolitiken ett tungt ansvar. I Frankrike spelade Macron högt och hoppades på stöd från ytterhögern hellre än att förhandla med vänsterkoalitionen, som var de stora vinnarna i parlamentsvalet.
I Tyskland har De gröna och Socialdemokraterna velat lätta på den så kallade skuldbromsen, göra det möjligt att satsa sig ur landets ekonomiska kris. Det som tills Milton Friedmans nyliberala härjningar på 1980-talet var självklar ekonomisk politisk i de flesta länder. Men deras lilla liberala regeringspartner har satt käppar i hjulet vid varje tillfälle och i stället krävt besparingar.
Liberalerna är nu utkastade ur Tysklands regering, men skadan är redan skedd. Pandemier och ekonomisk kris har passerat, utan nödvändiga investeringar.
Nu vinner högern med all sannolikhet nyvalet. Satsar man inte, förlorar man, bör läxan vara för Sveriges del. Inte minst för de socialdemokrater som just motsatt sig ett reformerat finanspolitiskt ramverk och till varje pris vill regera med Centerpartiet.
Europas ekonomi ser inte bättre ut och ligger långt efter USA när Trump träder in i Vita huset, redo att införa handelstullar mot omvärlden.
Tullarna kommer att slå hårt mot Tyskland, Europas ekonomiska draglok, som redan har stora ekonomiska svårigheter. Det kommer förstås att gå ut även över Sverige och svenska industrijobb. Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner.
Regeringskriserna för Europas viktigaste länderna kunde helt enkelt inte komma sämre. Det är nu Europa skulle behöva vara starkt: stå upp mot en oberäknelig Trump på andra sidan Atlanten och ett Ryssland som andas morgonluft. Ta sitt öde i sina egna händer.
I stället är man allvarligt försvagad. De allra flesta av Europas ledare har valt fjäskets väg i förhållande till Trump. Genom att ställa sig in hoppas man att stödet till Ukraina ska fortgå och handelstullarna inte blir för kännbara. Det kan mycket väl funka på narcissisten Donald Trump.
Men Europa är ledarlöst och splittrat när motsatsen behövs som mest. Precis det som var Rysslands mål när de började plöja in resurser till högerextrema trollfabriker för att försvaga USA och Europas demokratiska impulser.
Det är tragiskt. EU skulle kunna vara en motvikt mot en högerpopulistisk världsordning med världsledare som Trump, Modi och Putin. Men då måste man ta sig samman. Annars kan Trump och Maga-rörelsen forma omvärlden till sin egen avbild.
