Det finns såklart politik och trender som måste ändras. Men poängen med föreställningen Hoppet är att det inte nödvändigtvis handlar om regerings- eller EU-beslut.

Vi står inför två stora misslyckanden, som beror på politiken och det sätt man räknar utsläpp. Sveriges utsläpp har i praktiken inte minskat sen 1990 – vi har bara bytt fossila utsläpp mot biogena utsläpp och klimatet bryr sig inte om varifrån växthusgaserna kommer. Förbränningen skapar klimatkrisen.

Men detandra misslyckandet står själva systemet för, alltså det som kallas kapitalism och som dominerar all ekonomi. När vi nu uppdaterar Ekonomihandboken, min och Sten Ljunggrens stora genomgång av ekonomin, ser vi en tydligt nedgående trend inom hela OECD. 

Tillväxten faller. Men inte bara det: tillväxtens innehåll blir allt mer lik ett Casino. Det är inom finanskapitalismen som de stora vinsterna skapas och det där sker även inom alla helt vanliga industriella storföretag. Faktiskt kommer nästan hälften av alla vinster i de stora bolagen från finansplaceringar, inte från produktion.

Vinsterna kan alltså stiga, men det ger inga pengar till vanligt folk. Jag har tidigare skrivit om hur vinstandelen ökar på lönernas bekostnad i ekonomin, vilket betyder att den lilla tillväxt som finns, inte kommer folk tillgodo. Den är luft. 

Folk i de rika dominerande staterna får det inte längre bättre, samtidigt som de stora kapitalgrupperna inte klarar att genomföra den ”gröna omställningen” av industri och energi. 

Ett ekonomiskt system som inte gör vardagen bättre för folk kommer i längden ersättas av annat. Lyckligtvis finns det flera ekonomiska system i ett samhälle – omställningen kommer andra krafter tvingas göra. 

Den offentliga sektorn har stora krafter, men det som händer globalt är nog snarare att lokala ekonomier gör en otroligt snabb omställning av först energi, sedan transporter och mat.

Klimatforskaren Bill McKibben gjorde nyligen en sammanställning av en utvecklingen inte ens han själv hade kunnat ana för bara några år sedan. Det sker en revolution i tystnad som han kallar ”silent solar” (tyst solkraft). De senaste månaderna har solceller blivit så billiga att utvecklingsländerna ser en extrem utveckling av ny ren energi. 

I exempelvis Pakistan,som lidit av höga energipriser, har man på bara sex månader fått upp solel motsvarande en tredjedel av landets konsumtion. Ja, en tredjedel! Historiskt finns inget som mäter sig och det är självklart inte de stora företagen eller politiken som gör detta. Det är vanliga husägare och småfabriker som nu täcks av elproducerande paneler. 

Det betyder att gaskraften snabbt går ner och att dieselgeneratorer för fattiga områden ersätts. Det är små utsläpp för ett hus, men med gigantiska resultat om man tittar på hela landet. När året är slut kan närmare 50 procent av all el landet använder komma från taken. Det här är sådant vi skrivit om: hur en billig, ren produkt plötsligt får vingar och snabbt revolutionerar en ekonomi. Kurvorna i diagrammen räcker inte till, det blir som spikraka streck uppåt.

Exemplen är fler och alla lika fantastiska. Kanske mest för att utvecklingsländer inte behöver gå omvägen via dyr, smutsig energi när samhällena byggs upp. Man går direkt till lokala energisystem baserade på sol och batteri. 

Små nationer i Afrika blir snabbt renare och det här vet man genom att helt enkelt granska taken via satelliter. Den explosiva utvecklingen finns inte med i staternas statistik, den syns inte i de BNP-kurvor nationalekonomerna laborerar med, för allt sköts i en ekonomi som faktiskt till stora delar ligger utanför kapitalismens makt.

Det finns alltså en tillväxt som klimatrörelsen också missat i sin kritik av tillväxt och planetens gränser. Tillväxten av lokalt ägd ren energi gör att vi får en nerväxt i smutsig energi. 

Det är från Kina dessa miljarder paneler som nu svämmar över marknaden kommer. Samtidigt börjar de stora rapportörerna, som IEA, berätta att oljekonsumtionen viker. 

Den absolut största förändringen beror på elbilsrevolutionen i Kina. De billiga (och bra) elbilarna som Europas bilindustri försöker mota med tullar kommer inte gå att stoppa. De rika ländernas regeringar och kapitalgrupper kan försena omställningen här, men det går inte att hindra världens medborgare att göra livet lite bättre för dem själva genom eldrift och egen elproduktion.

Omställningen gör att de flesta får det bättre, inte sämre. Det här är hopp på riktigt. Visst kan Tidöregeringen försena och förstöra, men utvecklingen har sin egen kraft. Antikapitalistisk praktik går hand i hand med ökad egenmakt.

Jo, det är en extremt spännande tid vi lever i. Vi kan se en ny ekonomi och ny teknisk revolution som inte kommer att ägas av amerikanska multinationella bolag eller världens korrupta banker. Vi har lösningarna framför oss!

Allt blir politik men politik behöver inte vara meningslösa debatter mellan utsedda experter. Det vi gör är politiskt på annat sätt. Målet är att vi alla ska få det bättre.

Och vill man förstå vad antikapitalism är så räcker det med att man går ut i skogen och plockar blåbär. Det blir ingen vinst av det – men det blir gott.