Historien om hur Jesus föddes i ett stall och blev uppvaktad av både herdar och vise män har ni hört, men kommer ni ihåg att Jesus familj blev tvungna att fly till Egypten? Kanske inte, vi brukar inte göra så stor affär av den bibelberättelsen i Sverige. Dels för att den bara står i ett av de fyra evangelierna, dels för att den mest känns som en myt, men kanske också för att det är så främmande, detta att fly till ett annat land.
Jesus familj flyr för att kung Herodes är rädd för ett uppror. Han känner till judarnas profetior om hjältekungen, befriaren. Han är rädd att profetiorna håller på att slå in när det kommer stjärntydare och frågar efter den nyfödde kungen. Tänk om folket lyssnar på stjärntydarna och börjar tro att Jesus är befriaren? Vad händer då? Något uppror vill Herodes inte ha så han ger order om att alla gossebarn i Betlehem med omnejd ska dödas. Jesus föräldrar räddar honom genom att fly till Egypten.
Det är så främmande för oss att någon, kungen, makten, regeringen, skulle vilja döda våra barn. Så främmande att vi skulle behöva lämna våra hem hals över huvud. Så främmande att vi skulle flytta utan möjlighet att åka hem, utan försörjning, utan skola till barnen, utan att kunna höra av sig till vänner… Det är främmande för oss, men inte för många som kommer hit, som har tvingats att fly just till vårt land.
De flesta gör ju inte det, flyr till Sverige alltså. De flesta gör precis som Jesus familj och tar sig till närmaste, lugnare, grannland. Bara ett fåtal har möjlighet att ta sig längre bort, in i större ovisshet men också till större säkerhet och med större möjligheter till ett drägligt liv.
Många, många barn tvingas att fly från sina hem. Många barn föds i flyktingläger, växer upp i tältstäder, tappar tryggheten och tilltron till vuxna, till framtiden. De drömmer om att få åka hem igen men deras föräldrar vet att det antagligen inte finns något hem kvar, att huset är sönderbombat, att leksakerna är stulna, kanske att hela byn är ödelagd. För många av dem är historien om Jesus familj som flyktingar inte en obetydlig bibeltext utan en tröst. Inte ens när man har tvingats att lämna allt är Gud obekant med känslan. Mitt i tältlägrets hopplöshet finns Gud och delar smärtan, förlusten och frustrationen.
Kanske tror du inte att Jesus var flykting i Egypten, kanske tror du inte på Jesus eller på Gud över huvud taget. Men du kan inte förneka att det finns flyktingar i världen. Kanske har du svårt att förstå vilka spår det sätter i människors liv, men vet du hur olycklig du själv eller dina barn blev när favoritgosedjuret blivit kvarglömt i affären? Då kan du också ana en liten del av den ångest, smärta och sorg som fyller ett barn som mist inte bara sitt gosedjur utan all sin trygghet.
Julen är barnens högtid. Kanske har du möjlighet att skänka en extra tanke till de barn som har det som värst. Kanske ge en slant till någon biståndsorganisation, kanske bara vara lite mildare i din dom mot asylsökande eller kanske till och med hjälpa en sverigedemokrat att tänka om. De brukar ju gärna hävda att de värnar den kristna traditionen. Påminn dem om att Jesus var flykting.
