Ledare: Tro är privatare än sexliv och ekonomi

Ägg är en sådan tom rit för mig. Det ska väl vara en symbol för livet. ”Stenen” innehåller nytt liv. Eller livets goda, som choklad… Eller något... Jag gömmer påskägg för att mina föräldrar gjorde det och för att barnen tycker att det är roligt. Det är inte ett dugg religiöst för mig. Det är kanske så jul och påsk är för många. Traditioner som inte är religiöst laddade utan bara trevliga, vackra eller roliga, åtminstone för barnen. 

Lagom till påsk sände en matvarukedja en reklamfilm som parodierade den kristna nattvarden. Många tog illa vid sig och reklamen slutade att sändas. Det är lätt att gå över gränser och trampa troende på tårna, oavsett om det är genom att förlöjliga Jesu sista måltid eller göra en rondellhund av Muhammed. Det är lätt att gå över gränser när man inte vet var de är. Det är hedervärt att förstå när man har gått för långt och att avbryta sin handling. Det är bara genom att utveckla den känsligheten som vi kan ha religionsfrihet.

Religionsfrihet är ju inte frihet från religioner utan friheten för var och en att utöva sin religion och att inte bli diskriminerad eller förlöjligad på grund av sin tro. Och man kan inte förlöjliga någons tro utan att det samtidigt är ett personligt påhopp. Religionen är en grundsten i den troendes självuppfattning. Det är nog svårt att förstå för någon som inte har någon tro. Kanske är det jämförbart med om någon förlöjligar ens partner eller barn. Även om man rent av själv kan skämta på samma sätt så känns det inte riktigt bra när någon ”utomstående” gör det. Man blir på sin vakt och undrar vad den andre egentligen menar. 

Religionsfrihet betyder att vi måste kunna respektera människor som tror. Det är vi inte så jättebra på. Som samhälle är vi fostrade till att tro att religion är en privatsak, så privat att vi inte ska prata om den. Privatare än vår ekonomi. Privatare än våra städrutiner. Definitivt privatare än vårt sexliv. Det funkade kanske i det homogena folkhemssverige där de flesta ändå delade samma baskunskaper, även om långt från alla trodde. I dag fungerar det inte alls. Det finns för många religioner i samhället och det finns för många som kan för lite. Vi förstår inte längre varandra om vi inte pratar. På tv uppmanas par i ekonomisk knipa att prata med varandra om sin ekonomi. I tidningarnas sexspalter uppmanas läsarna att prata med sin partner om sexlivet. Ett självklart och ständigt återkommande råd för att undvika missförstånd och ömma tår. Det gäller våra trosuppfattningar också. 

Kanske vore det dags för veckotidningarna att inte bara ha ”fråga advokaten” och ”fråga samlevnadsexperten” utan också ”fråga religionsvetaren” så att folk anonymt kan ställa frågor om sin och andras tro?