ETC Uppsalas nedläggning är ett tecken i tiden. Detta är beklagansvärt och man kan lätt konstatera att ETC som aktör i mediabranschen behövs mer än någonsin. De mediala strukturförändringar som sker ter sig oroväckande, där vi ser en allt större koncentration till ett fåtal tidningskoncerner och ägare.
Den tidigare självklarheten att staten genom det folkvalda i dialog med intresseorganisationer formade politiken är sedan länge förbi. I dag riskerar även medias funktion som tredje statsmakt att slås ut.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vi alla minns exempelvis Visitas kampanj ”dubbelstöten”. En medial kampanj vars syfte var att sprida bilden av hur Socialdemokraternas höjning av arbetsgivaravgifterna och restaurangmomsen skulle leda svensk arbetsmarknad till fördärvet. Resultatet i dag är tvärtemot näringslivets mardrömsscenario en rekordlåg ungdomsarbetslöshet. Viktigt att notera är att ordförande för denna branschorganisation är en centerpartistisk politiker.
Det är bara en av många tecken på att det tryckta ordet inte längre är en självklar demokratisk fråga. Starka intressen och stora plånböcker har länge dominerat alla Sveriges stora dagstidningar till att mobilisera sig hos den samlade borgerligheten och deras opinionsbildande maskineri.
Den moderna utvecklingen av media och logiken att det ska fungera som en marknad är lika mycket ett problem som när privat företagande tillåts i vår gemensamma välfärd. De olika sociala logikerna, mellan den fria marknaden och tillgången till att göra sin röst hörd genom media, går strikt emot varandra.
Vissa grupperingar i samhället är i dag resurssvaga. För att få media som granskar makten behöver alla röster göras hörda. Formellt finns möjligheten men i praktiken ser det inte ut så.
Den tidiga arbetarrörelsens organisering vilade på denna insikt. Man grundade tidningar och det var genom dessa som det politiska budskapet spreds till de breda folklagren. Dessa tidningars betydelse för Sveriges demokratisering är svår att förbise. Balanserad media institutionaliserades tids nog via presstödet. En av vår tids stora demokratiska garanter.
Lika ofrånkomligt då som nu är att lokala tidningar kan räcka för att vi ska behålla makten. Men för att säkerställa god demokratisk kvalitet krävs institutionella åtgärder som exempelvis presstöd. Vi känner igen samma kamp företrädesvis från vänsterhåll att hålla dagstidningarna vid liv. Denna ständiga kamp är ofrånkomlig utan just riktat stöd.
Frågan är om det nuvarande mediala tillståndet är rimligt? Är det inte allas rättighet att få höras och göra sin röst hörd?
Medias funktion som den tredje statsmakten, i stället för en marknad, var och kommer alltid att vara en av de viktigaste förutsättningarna för en levande demokrati. Det är detta som står på spel. Den allmänna opinionen är lika viktig som det parlamentariska voterandet och båda är varandras förutsättning. För att få en fri debatt i våra folkvalda församlingar behövs fri och rättvis media. Det är enbart genom folkviljan som vi kan få en fri media. Men fri media kräver även demokratiska beslut.