Å andra sidan struntar man fullständigt i klimatfrågan när man genomför sina projekt. Dessa är istället helt baserade på Trafikverkets egna beräkningar på hur mycket trafiken kommer att öka.

Alltså den ska inte öka, men den kommer att öka. Så vad gör man då.

Kastar klimatfrågan överbord och bygger motorväg.

Och det som händer när man bygger motorvägar är att – hoppsan – trafiken ökar. Speciellt långtradartrafiken.

Man kan vända på det. Eftersom Trafikverket prioriterat vägar i decennier (även i de uppdelade verk som fanns innan man slog ihop allt under namnet ”trafik”) så har man förstört järnvägssystemet så illa att den ökande efterfrågan på mer tåg inte går att tillfredsställa.

Verkligt ökat tågresande har inneburit mindre tåginvesteringar, kalkyler på ökad bilism har inneburit mera motorvägar.

Det här är att genomföra sina uppdrag schizofrent. Å ena sidan delar man mål och ambitioner som riksdagen beslutat, å andra sidan får man anslag och genomför motsatsen.

Lyckligtvis är Trafikverket också ett på många sätt nyliberalt och ekonomiskt inkompetent verk, vilket innebär att själva motorvägsbyggandet bromsas av sig själv. Just nu har man slängt ut huvudentreprenören för en central del i jätteprojektet Förbifart Stockholm. Det där 33 miljarder kronor dyra tunnelbygget runt halva storstaden som skulle ha varit klart om sju år. Entreprenören för en tiondel av tunneln var ett skalbolag under namnet Lovöns Samverkan AB (i själva verket var det två italienska bygg- och cementföretag) som vann den upphandlingen genom lägsta pris och som sen dess har varit en skandal med usel arbetsmiljö, vägrat att ordna fel och att följa Arbetsmiljöverkets anvisningar efter inspektion.

Företaget har helt enkelt inte klarat av jobbet, blivit kraftigt försenat och har dessutom skickat ut förorenade bergmassor i Mälaren. Att ett sånt företag kan vinna en offentlig upphandling är naturligtvis ett underbetyg för en statlig myndighet.

Den 20 mars sa man till slut upp avtalet och de italienska ägarna svarade snabbt med att sätta Lovöns Samverkan i konkurs för att slippa allt ekonomiskt ansvar. Kvar står nu alla de underleverantörer som gjort det jobb som ändå gjorts, det handlar om mindre företag som lagt ner massor med timmar i tron att Trafikverket i slutändan ska betala för det. Men det vill inte verket. Detta eftersom myndigheten gett uppdraget till just Lovöns Samverkan och som sen anlitat andra att göra jobbet.

Staten smiter alltså undan genom att låta de som jobbat skylla sig själva.

”Varför jobbade ni med ett sånt uselt företag” blir andemeningen i det man säger med lite finare ord. ”De har en kontraktuell relation med huvudentreprenören och inte med oss. Och som stat kan vi bara ersätta för de avtal vi tecknat”. (Johan Brantmark från Trafikverket i Di 25/3).

Jaha. Så när Trafikverket väljer en usel leverantör som gett det lägsta skambudet så har man inget ansvar för alla som litat på verket i valet av företag?

Men varför ska vi då ha ett Trafikverk som gör upphandlingar överhuvudtaget?

Vem vågar jobba åt någon entreprenör som Trafikverket valt ut?

Det här är myndighetsmissbruk och arrogans och det säger en del om den kultur som Trafikverket odlat genom åren. (Skandalerna har ju inte varit så få senaste åren). Nu blir bygget både försenat (vilket ju inte skadar klimatet direkt) men också dyrare (vilket du får betala via skatten.)

Förbifart Stockholm är ett projekt av en havererad infrastrukturpolitik som drivs av ett verk med egen agenda. För det finns inga politiska beslut om att trafiken ska öka, inga krav på ökade utsläpp, det finns bara motsatsen.

Än värre är att verket vill fortsätta bygget ännu längre söder om Stockholm i en ny motorväg till ingenting som kommer dra ut regionen ännu längre. (När du bygger motorvägar så drar du ut städer, villaförorter vid gammeldags motorvägar istället för att bygga förtätade städer med kollektivtrafik som blodomlopp). ”Tvärförbindelse Södertörn” ska detta heta, kosta 10 miljarder och kunna öka trafiken med 50 000 bilar om dagen. Tjena klimatet.

Så vad ska vi göra?

Politiskt måste Trafikverket börja om från början och skapa infrastrukturplaner utifrån uppdraget att frakta folk och gods så att vi minskar utsläppen, inte tvärtom. (För att klara det måste några ansvariga gå).

Men jag tror också det är dags att ifrågasätta hela denna politik med upphandlingar.

Staten måste genomföra riktigt stora investeringar i ett nytt trafiksystem och staten bör därför själv skapa och styra företaget som ska genomföra det. På samma sätt som staten ska ha ansvar – praktiskt, inte teoretiskt – för renovering och service av tågbanorna, måste man också själv kunna driva och sköta de projekt vi behöver bygga för att ställa om Sverige.

Det går inte att upphandla ett renare klimat med anbud och vinstpokal till den som ger lägsta pris.