BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det återspeglar sig på nätet där det finns träskmarker av brokiga teorier, i ett vakuum utan källkritik, där man plockar russinen ur kakan i sin vilja att ”sätta ditt skurkar”. Rena tokigheter som man förr skulle kunna läst i en blaska som En ding ding värld.

Bergslagen är dessvärre inte förskonat från detta. Bredvid den för det mesta bortskrapade nazipropagandan syns nu ibland även klistermärken som bland annat ifrågasätter fluorid/fluor; en gammal slagdänga i En ding ding värld-gemet. Ofta börjar detta skrock oskyldigt nog med något som är delvis sant, exempelvis att fluor kan vara farligt. Det är sant då det rör höga doser, men inte annars. Det slutar däremot med att fluor används av elakingar för att förgifta folk. Vips så har din tandkräm blivit ett vapen i den ondskefulla elitens namn!

Vissa säger att det magiska tänkandet ändå inte är så farligt och att dessa i grunden välmenande excentriker bara ska få hållas. Jag har dock svårt att se att det hela beror på annat än politisk impotens. I brist på andra avenyer söker sig folk till klåpare som Alex Jones, en högerextrem propagandist, eller mer närodlat nonsens som tröttmössorna på vaken.se.

Det är ett politiskt misslyckande som någonstans bottnar i en önskan att göra skillnad, men det är också slutstationen för den som har gett upp hoppet om att kunna tolka omvärlden. En målande feltolkning är mer romantiskt tilltalande än att läsa en statlig utredning eller att närvara på kommunalfullmäktige. Konspirationsteorin blir då ett bristfälligt sätt att systematisera och organisera en rätt kaotisk värld på.

Anledningen till att folk borde ta magiskt tänkande på allvar är för att det trots allt finns andra samhällsproblem som bör adresseras. Klassamhället existerar fortfarande efter vi har konstaterat att det inte är en ”hemlig elit” som är mekanismen bakom detta. Vi kan konstatera att de med lägre inkomst har sämre hälsa och högre dödlighet även om fluor är rätt irrelevant i sammanhanget.

Så folk bör bemöta teorierna, inte för att de har någon bäring, utan för att dessa resonemang hur långsökta de än är faktiskt är en del av samhällsväven. I värsta fall undviker folk saker som basal tandvård eller att vaccinera sig själva; något som har fått behandlingsbara sjukdomar som mässlingen att komma tillbaka och skörda dödsfall även i västvärlden. En öppen men kritisk diskussion är en dellösning.

Sedermera är det ett sätt att säga: ”Vi har de här institutionerna, de är inte perfekta men även du kan höras genom dem”. Det skapar forum där en kan bemöta skrock och rädsla. Brister i komunikation har fått samhällen, lokalt som globalt, att vända sig inåt i alla tider.