"Det här är inget hotell", säger sjukhuspersonalen till den oroliga pappan Ashraf Kaakoush. Hans sju månader gamla dotter Tag Ashraf Kaakoush skickades hem från Karolinska sjukhusets barnavdelning i Solna, trots hans protester. Två timmar senare dog hon hemma i sin säng. Nu får familjen starta det nya året med att planera deras nyfödda dotters begravning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är det andra uppmärksammade fallet under kort tid där läkare har gjort en så allvarlig felbedömning att patienten har skickats hem och dött kort därefter. I det här fallet var det på Karolinska universitetssjukhuset, som gick upp i stabsläge på grund av det höga patienttrycket.
Jag skulle kunna skriva en lång text om hur sjukt det är att världens dyraste sjukhus (som bara blir dyrare) kan göra sådana missar. Jag kan fortsätta skriva om alla skandaler som redan har kommit ut efter att Nya Karolinska har öppnat och hur en patient nyligen har avlidit på grund av fel på larmsystemet på sjukhuset.
Människor dör till följd av det moderata landstingets sjukvårdspolitik, skulle jag också kunna säga. Men det vore inte hela sanningen.
Det andra fallet där ett barn har avlidit kort efter att ha blivit hemskickat uppmärksammades även det under julhelgen då Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kom med hård kritik mot Södertälje sjukhus.
Det handlade om ett barn som under en förlossning hade lidit av svår syrebrist och där varken läkare eller sjuksköterskor ska ha hanterat fallet korrekt. Dessa föräldrar har precis som familjen Ashraf Kaakoush utomeuropeisk bakgrund.
Det går inte att dra för många slutsatser om de här fallen än, men det är lätt att se vilka som drabbas mest av en vård i kris.
När det krävs att du som patient tjatar, protesterar, kan dina rättigheter utantill och lyckas formulera dessa för sjukhuspersonalen för att få rätt vård, så är något skevt. Det ger oss en sjukvård där den som är privilegierad med kunskap, tid och rätt språk är den som har bäst förutsättningar att få rätt vård. Det behöver inte handla om rasistiska strukturer inom vården, men att avfärda en man ur Sveriges överklass med kommentaren "det här är inget hotell" ter sig verklighetsfrämmande.
Det kan handla om hemlösa, människor i missbruk och personer med invandrarbakgrund. Det de har gemensamt är inte förakt från sjukvårdens sida, utan brist på de vassa armbågar som krävs för att komma fram och få hjälp.
Antingen kan vi fundera ut sätt att vässa alla människors armbågar för att få vård. Eller så gör vi något åt den svenska sjukvården – den konstanta krisen med vårdplatser, de underbemannade sjukhusen och den stressade vårdpersonalen som arbetar i en ineffektiv organisation. Och varför inte börja i kaosets fäste – Stockholms läns landsting?
