BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vi ser ett äldreboende med rutiga dukar och blommor där våra kära sitter och dricker kaffe. Vi ser en sjukvård som numera i princip botar cancer. Vi ser ett jämlikt flyktingboende i en somrig kusthamn, eller flyktingar som går på SFI och lär sig svenska och som bor i Malmö och Södertälje. Vi ser en hårt arbetande befolkning i en Norrlandskommun med snö och is körandes nya bilmodeller. 

Allt finns och är helt sant och är för det mesta till glädje i ett demokratiskt jämlikt land med humanistiska värden som vi vill att vårt land ska vara.

Vi kan också se att det finns allt färre äldreboenden, även om stora investmentsbolag har fått ta över fler och fler boenden, likt spelet Monopol, när kommunerna har rationaliserat just för att det ska bli mera effektivt. "Vi tar ansvar för äldrevården" säger politiker som tappert har följt med hemtjänsten en dag.

Vi ser en cancersjuk kvinna avspisas sin livsviktiga operation inom landstingsvården. "Vi måste prioritera vem som får den livsviktiga vården" säger en planeringsanvarig på sjukhuset. En ansvarig som för länge sedan har "stängt av" för att klara jobbet.

Vi ser en hamn som ägs av ett sammelsurium av bolagskonstruktioner långtbortistan. "Vi vill bara få tillbaka pengar" säger investerare (vilket nummer i ordningen är svårt att säga) som ser ägandet av en hamn i Norrland som ett Pokémon Go med juridiken som spelplan.

Vi ser ett statligt Vattenfall som avslutar 40 jobb i Jokkmokk. "Vi tar ett långsiktigt ansvar för hela bolaget" säger ledarna som ser sig som stora internationella spelare på en hänsynslös energimarknad utan större miljöomsorg.

Vi ser flyktingar bo på stora privata boenden där kvinnor våldtas. "Vi var tvungna att ta ansvar" säger Migrationsverket när de stressade "delade ut sköra flyende" till kreti och pleti som febrigt ville få sin del av den stora kakan.

Jag önskar mig en ny lag där alla företag över en viss omsättning måste ta fram hållbara arbeten till 50 procent när de vill friställa medarbetare i Sverige. Fixas detta så får de ett kontrakt med statligt löfte om kompensation med upp till 75 procent av dessa arbeten. Procentsatsen beror på hur långsiktiga jobben är, vilka de är och var de finns i landet. 

Jag vill verkligen ha en ny human flyktingpolitik, en politik som både kräver och ger till oss alla. Som inte involverar Turkiet eller någon annan stat som ska agera som vårt billiga outsourcade alternativ. 

Jag önskar mig en rejäl satsning på det offentliga. Skolor, sjukvård, äldreomsorg och omsorg om svaga grupper. Dags för en rejäl återställare alltså, efter alla skattemiljarder som har försvunnit.

Nu kanske det inte går att få allt som jag önskar mig. Vill ändå inte att vi "stänger av oss" i Sverige och spelar om vår välfärd utan fortsätter att engagera oss i den humanism som världen skriker efter. 

Veckans irritation är fortfarande OS i Rio. Har svårt att få det till mitt vardagsrum! Bäst i test är vädret!