En relevant fråga.
Utsläppen på jorden ökar ju. Och då talar jag inte om den statistik som stater använder för att beskriva sina insatser – med den kan man få väldigt falska sanningar. Som när svensk förbränning inte räknas som utsläpp trots att det leder till mer koldioxid i luften. Eller som när länder struntar i att mäta utsläpp från flyg och sjöfart eller helt enkelt gör som Putin; pekar på den stora skogen i Sibirien och så var den debatten borta i rysk politik.
Den verkliga statistiken är alltså inte staternas olika klimatprogram utan den där brutala mätningen från Mauna Loa på Hawaii som månad för månad visar att utsläppen ökar genom att mäta koldioxidhalten i själva luften. (Snart är den uppe i 420 ppm CO2. Den borde aldrig ha fått överskrida 350 ppm.)
Så varför händer inget?
Trots alla konferenser. Trots alla klimatprogram. Trots alla löften om årtal och ”beräknande minskningar” på grund av åtgärder som ännu inte gjorts.
Det är ett märkligt beteende som är svårt att begripa. De nationella regeringarnas snabba beslut att möta pandemikrisen är ju ett exempel på att kris faktiskt påverkar – vi anpassar oss snabbt till ett nytt läge när det väl beslutats. Påståendet att det är omöjligt att bromsa flygandet har ju pandemin avslöjat som en lögn, till exempel.
Liksom påståendet att vi ”inte har råd” med klimatinvesteringar. Det enda vi inte saknar är pengar.
En del påstår att det beror på att klimatkrisen inte är konkret ännu. Den är ett hot och ett hot vi rycker vi på axlarna åt tills det är rakt över oss. Men det där stämmer ju inte överens med fakta. Klimatkrisen är inte abstrakt – i stora delar av världen är den direkt akut och det gäller inte bara fattiga länder. Mest uppmärksammat just nu är den extrema värmen och bränderna i USA och Kanada.
Förra året gick USA igenom något av det värsta man upplevt när det kommer till torka och bränder.
Den enorma krisen och kostnaden för den har dock inte ändrat politikens agerande överhuvudtaget. Landet går in i ett nytt katastrofår utan annan reaktion än nya dramatiska nyhetsbilder som flimrar förbi. Kanada, detta oljesandsland, upplever 49 graders hetta.
Så vad ligger bakom denna oförmåga att agera på det som faktiskt sker?
Från Oxfam får vi kontinuerligt rapporter om storleken på gruppen som skapar dessa enorma utsläpp på jorden. Det är en liten minoritet. Några procent av jordens befolkning är ansvariga och skulle vi räkna de som har verklig makt att – utanför politikens räddhågsna tafatthet – direkt minska utsläppen, alltså ägarna av banker, industri, energi och livsmedelsproduktion, ja då är det några tusen personer som sitter på oförmågan att göra det som måste göras omgående.
Det handlar om människor som faktiskt lägger pengar på att i denna kris desinformera och driva låtsasprojekt (som när Lundin Energy ska bli ”klimatpositiva” genom att börja ta upp oljan med förnybar el istället för diesel).
Hyckleriet inför krisen är lika gigantisk som vinsterna i denna grupp. Om det verkligen fanns ett ansvarstagande skulle självklart Wallenberg eller Handelsbankssfären vara de som genomförde den stora klimatpolitiken idag, men i själva verket är de osynliga.
Om du skulle plåga dig att läsa Bill Gates klimatbok skulle du på samma sätt upptäcka att ”världens rikaste” kan mycket mindre än Gretas likar bland klimatrörelserna jorden runt. Han har inte förstått vad ordet kris betyder utan flyger vidare i sin bubbla.
Genom åren har jag haft besök av väldigt många ”hållbarhetschefer” på olika stora bolag och organisationer. De har kunskap, de har planer, de vill rätt mycket men de saknar alla makt därför att den enda makt som finns i företagsvärlden är den som styr bolagens budget.
Ja, det blir fina broschyrer.
Det till och med införs system där bolagen måste redovisa sin klimatpolitik i fina ord. Det ska ”styra värderingen” av bolagen och därmed öka finansmarknadens intresset för klimatåtgärder, men det är ju snömos alltihop eftersom om det var klimatkrisen som styrde börsen så skulle inte internetcasino vara årets börssuccé.
Så mycket tid som läggs på ingenting. Så många pensionsfonder som satsar fossilt.
Så vad svarar man på frågan?
Jag menar att allt det du ser av passivitet, låtsaspolitik, lögner och försök att skylla ifrån sig egentligen bara är beviset på att krisen verkligen är här men också förändringen.
Det som sker i det lilla blir det stora därför att inget system kan fungera om människor tvingas till kylrum för att överleva. Lösningarna tar sig fram på stigar eftersom smutsig långtradartrafik blockerar vägarna.
Det vi gör förändrar mer än nästa styrelsemöte på Investor eller paniksamtal
i regeringskansliet.
Och i grunden handlar det om moral.
Samtidigt som Ebba Busch Thor erkänner sig skyldig till förtal säger hon att hon inte gjort något fel, utan att det är juridiken det är fel på.
Ett fantastisk uttalande, ungefär som när skattesmitare anklagar skatterna för att de måste fuska.
Sådana människor kommer självklart aldrig göra något åt klimatkrisen – de tror att de kan flyta ovanpå. Men du kan. Och några miljoner till som du.
Titta på det som görs och inte på de som inget gör.
Det är så vi formar framtiden.
