BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I veckan råkade jag göra misstaget att klicka på en film som en Metro Jobb lagt ut, med tips till alla som har problem med sin chef. Och så här, för att uttrycka det milt: de sög.
Och inte bara de – väldigt många gånger slängs det ut dåliga råd till folk som har dåliga chefer. Som att man ska se att ”chefen också är människa” eller säga upp sig. Det funkar inte.
Vad som behövs är råd i aningen mindre förlåtande stil. Det går inte att läka brutna ben med plåster. Och på samma sätt går det inte att få det bra på arbetsmarknaden genom att följa slappa råd om feedback till dåliga chefer eller ännu värre egen uppsägning som lösning. Det finns andra sätt.
Din chefs brister är inte ditt ansvar. Det är inte du som ska rannsaka dig själv när din chef beter sig som skit. Om din chef har en dålig dag, vecka, månad eller livstid och är otrevlig, snäsig och respektlös: det är inte ditt fel.
Och det är heller ingenting som du ska behöva acceptera. Däremot är det, tveklöst, ett stort problem och det inte bara för dig, utan mest troligt för dina kollegor också. Chefen förstör er arbetsmiljö. Chefen är ett arbetsmiljöproblem.
Kräv att arbetsgivaren agerar för att sagda arbetsmiljöproblem ska försvinna. Och gör inte arbetsgivaren något för att förbättra arbetsmiljön, vilket är en skyldighet man som arbetsgivare har enligt lag (se tillexempel arbetsmiljölagen i detta), så vänd dig till skyddsombud för krav på åtgärder.
Har ni inget skyddsombud, vänd dig till facket. Är du inte fackligt organiserad, ja då är det definitivt läge för den där självrannsakan, men fortsätt ändå uppmärksamma att chefen beter sig dåligt.
Häng inte upp allt på feedback. Feedback är ett väldigt uttjatat mantra på arbetsplatser. Och feedback är bra för att förstå varandra och öka kommunikationen.
Men för den som känner sig hunsad på sin arbetsplats eller tvingas gå igenom arbetsdag efter arbetsdag med en klump i magen för att någon chef beter sig som en idiot är feedback föga hjälpsamt.
Gör inte misstaget att tro att den som beter sig illa är omedveten om sitt eget beteende. Chefer som använder sig av härskartekniker, är respektlösa eller passivt aggressiva mot anställda vet antagligen om att de är så.
Och vet de det inte – det är inte ditt problem. Så i stället för att ge feedback om din chefs dåliga beteende till samma dåliga chef – snacka med dina kollegor. De är garanterat ofta också skittrötta på chefen.
Här hjälper det inte att sitta och hoppas på att chefen ändrar sig. I stället: gola helt sonika ner den misskötsamma chefen till arbetsgivaren.
Gå ihop, kom överens om vad det är som är allra värst i det ni blir utsatta för och författa ner det i ett brev till företagets ledning. Kasta med ett par sådana där saker som alla företagsledningar dör för – typ att ”vi vill alla bara företagets bästa” eller ”vi värdesätter företagets värdegrund” och blanda dem med ordslakten av chefen. Och lyssnar inte ledningen – använd då er nyfunna organisering för att helt enkelt ta tillbaka makten.
Sök inte nytt jobb. Det här är riktigt bistert – men det är bara naivt att tro att du kommer undan en dålig chef genom att söka nytt jobb. För på nästa arbetsplats kommer det sannolikt att finnas en annan dålig chef. Och på arbetsplatsen efter det står det ytterligare en.
De är överallt. Att du och alla andra som har tröttnat på hur saker sköts hoppar runt mellan olika arbetsplatser kommer inte att lösa det gigantiska faktum att arbetsmarknaden är full av dåliga chefer och dåliga arbetsgivare.
Stanna och ta fighten i stället. Och varför är det ens du som ska söka nytt jobb om någon annan är dålig? Det är fullständigt orimligt. Dessutom är det förhållandevis få på arbetsmarknaden som har möjlighet att välja och vraka bland jobb. De flesta är där de är och kan inte riskera att byta anställning.
Som det gamla ordspråket, ungefär, lyder – det finns inga dåliga kläder, det finns bara dåliga chefer. Säg inte upp dig, starta en liten revolution i stället!
