Andreas Gustavsson: Timbroiter, ni glömmer väl inte bort Grenfell?

Utredningen om brandkatastrofen med Grenfell Tower är utförlig, nästan 2 000 sidor, mödosamt sammanställda över sju år. Resultatet är skoningslöst blottande. Det var inte en katastrof, för en katastrof är plötsligt uppkommen, slumpmässig, utan ansvar. Här finns ansvar. Och skuld. 

Kortfattat konstaterar man att varje ansvarig regering senaste decennierna underlåtit att ta itu med att svagare inkomstgrupper lever sina liv i dödsfällor. Fastighetsägaren ignorerade de boendes varningar. Lokala myndigheter tittade åt andra hållet. Med mera, med mera. Blytung skuld i varje led. Inte ens när branden dödade 72 personer tog samhället sitt ansvar. Insatsen var bristfällig, de överlevande behandlades illa. 

Är det rasism? Ja. 

Är det klassism? Tveklöst. 

En sommarnatt 2017 exponerades precis allt som är fel med ett segregerat samhälle som skiktar sina medborgare, som behandlar dem annorlunda ända in i och bortom döden. Bara ett stenkast från platsen där Grenfell fortfarande står – utbränt, bakom ett tunt hölje som ska dölja svärtan – ligger miljonärernas pittoreska townhouses och sedan, med ytterligare några stenkast, hittar man miljardärernas palats. 

Nu ber premiärminister Keir Starmer om ursäkt. Det betyder allt om han följer upp med en nationellt omfattande plan för att lyfta den här sortens lägenhetskomplex ur sin misär. Annars betyder det ingenting. Och nu utreds 58 individer och 19 företag för allt från vållande till annans död och bedrägeri. Någon måste stå till svars. 

Under tiden kan vi alla hjälpas åt att minnas att varje människa förtjänar att bo tryggt och värdigt. Ja, alla. Det inbegriper Timbro som lanserar det ena patroniserande förslaget efter det andra. Grenfell-politik.