Det är orsaken till att klimatpolitiken aldrig klarat av att leva upp till de beslut som tagits, själva grundtanken är fel, det är ju inte beslut om utsläppsminskningar under 30 år som klarar klimatkrisen, det enda som fungerar är minskade utsläpp här och nu. Även om de är små är de en gigantiskt mycket större insats än ökade utsläpp.
Att det här är en väldig skillnad kan man enkelt förstå om man tar en människas hälsa som jämförelse. Alla vet vi att rökning skadar hälsan, att alkohol gör det svårare för kroppen att skydda sig, att fetma skapar följdsjukdomar och att en förstörd tarmflora gör att antiinflammatoriska ämnen har svårare att komma ut i kroppen. Alla vet också att det tar tid innan en dålig vana blir en följdsjukdom, innan ”the tipping point” slår till i kroppen.
Ändå finns det få läkare som sätter sig ner och räknar ut hur många årtioenden man kan röka innan det måste ta slut, hur många liter alkohol kroppen kan ta emot innan man ska sluta, hur länge cancer ska få växa innan åtgärd. Få läkare nöjer sig med att säga att ohälsosam skräpmat som bidrar till fetma bör bytas till grön fiberrik kost om sisådär 25 år. Läkaren säger istället att man bör byta beteende här och nu.
Men det är inte det klimatpolitiken säger. Utan: Om 13 år ska du sluta käka skräpmat (alltså sluta köra fossilbil). Om 25 år ska supandet upphöra (alltså utvinningen av fossil olja). Om tio år ska cancern behandlas (alltså slit-och-släng-produktionen bytas till hållbar). Om 20 år ska tarmarna slippa mikroplast (alltså om tio år ska kollektivtrafiken byggas ut och bilen kunna ställas).
Sedan, sedan, sedan.
Lika otänkbart vore det för läkaren att svara patienten med en obotlig sjukdom att man om 20 år säkert fått fram ny medicinsk teknik som löser det hela.
Men det är precis det klimatpolitiken säger till de oroliga när man i sina planer pekar på att man om 20 år nog kommit på billiga sätt att samla in och lagra koldioxid, det som kallas CCS.
Aldrig nu, nu nu.
Alltid sedan, sedan, sedan.
Fast det bara är nu som är verkligheten, även i den borgerliga delen av samhället. Allt det andra är projekteringar, simulerade kurvor, tankar som kanske möjligen skulle kunna…
Ständigt denna förklaring att det man gör nu har ingen betydelse för man kommer göra något mycket smartare sedan.
Nu flyger jag till Thailand för om 15 år kan jag göra det i vätgasplan.
Nu startar vi en kolgruva i Storbritannien för snart kan man ha odlingsfält av alger som suger upp utsläppen.
Nu ska vi bränna flis från skog för om 100 år finns det ännu mera träd.
Nu ska vi äta bacon från hormonstinna grisar för snart kan man odla korv direkt i en bioreaktor.
Nej, läkaren säger inte att demens är jobbigt men tänk hur bra det blir snart när underpillret finns. Däremot säger den hållbarhetsansvarige på det stora raffinaderiet just det. Varför minska utsläppen nu när man kan göra det sedan?
Klarar vi inte klimatmålen så klarar vi inte det, säger finansministern och rycker lite på axlarna i vetskap om att de länder som inte gör det kan köpa sig fria genom att betala böter. Avlatsbrev för utsläpp. Och vad ska EU göra med de pengarna? Kanske låna ut dem till Sverige som kanske kan göra några klimatinsatser. Sedan.
Allt kan inte hända genast, det är sant.
Men om sedan innebär att man inte gör något nu, ja då har tidsaxeln ingen betydelse alls. För det är nu utsläppen är för stora. Inte sedan.
Just nu har Timbro med sina högerpopulista följare och flåbusar börjat diskutera de norrländska klimatprojekten som pågår nu, alltså försöken att göra klimatbättre batterier och försöken att göra fossilfritt stål. Timbro menar att projekten är orealistiska och dessutom tveksamma då de är statliga och var ska all elen till vätgasen komma ifrån om inte kärnkraften byggs ut? Är det inte så att elpriset höjs ännu mer om vi gör vätgas till SSAB?
Vi ska alltså inte investera nu för vi vet inte hur elsystemet ser ut om 20 år.
Sedan vet vi ju det.
Men när sedan blir nästa nu så kommer nog samma resonemang fram igen. Ska vi verkligen göra investeringar nu (alltså sedan) om det redan är försent?
Är det inte bättre att vänta tills vi vet om katastrofen verkligen kommer?
Ett förlorat nu blir inget sedan.
Jag tänker på kärlek i en borgerlig värld.
”Jag älskar dig.”
”Jag älskar dig sedan.”
